Välkommen till mitt nya bo!

Sådär kära vänner och bloggläsare! Nu är äntligen headern på plats och min vän Lady Dahmer har hjälp mig att styra upp designen i den nya grantoppen.

Nå vad tycks?
Personligen älskar jag det. Nu känns det verkligen som min blogg igen.  Förutom att jag vill veta ved ni tycker om nya designen vill jag veta vad ni tycker om flytten från Spotlife. Ni nio före detta prenumeranter som slutat prenumerera sedan i onsdags föredrog ni den trögladdade Spotlifesidan eller tycker ni att jag tråkat till mig? *Bara undrar*

Lasses Berghagens tårar

Visste ni att Lasse Berghagen ”råkade ut” för ett practical joke av Fredik & Filip för ett par år sedan? Killarna spred ett rykte om att Lasse Berghagen hade blivit mördad. Dagen efter kunde man på en av kvällstidningarnas löp läsa: LASSE BERGHAGEN MÖRDAD. Lasses dotter som suttit på en buss och sett löpet fick en chock, ringde till Lasse som blev lika chockad. Han befann sig i USA.

Igår när vi zappade runt fastnade vi på fyran som sände programmet ”Så mycket bättre”. Ett gäng folkkära bor tillsammans en vecka på Gotland, varje artist får varsin dag. På deras dag anordnar de aktiviteter, sjunger gamla låtar och berättar historier från livet.

Lasses historia var chockerande. Jag blev helt rörd när jag såg det. Lill-Babs som också medverkade i programmet satt med tårar och alla de andra artisterna var tagna av denna sjuka historia. Lasse grät. Han var förbannad över att situationen uppstått. Jag förstår honom. Det måste ha varit en hemsk upplevelse. Sådana här saker gör mig irriterad. Det omåttligt populära radarparet F & F sjönk ytterligare på min skala. När försvann finkänslan och varför? Begriper inte folk när de passerar gränsen? Jag har relativt rå humor själv, men vad är humorn i att såra en annan människa? Ibland känns det som att folk är totalt befriade från konsekvenstänkande.

Var det någon annan som såg programmet? Vad tyckte du? Jag tyckte att det var helmysigt. Alla deltagare var så härligt genuina. Petra Marklund har jag ingen aning om vem det är, det ska bli spännande att se. Galet snygg var hon. Petters version på Stockholm i mitt hjärta var bra, väckningen av Christer Sandelin var rolig. Plura var mysgubbe som vanligt och Thomas Di leva var flummig som vanlig. Ibland känns det som om han bara spelar. Att han egentligen stör sig på grannen och hatar olater i samhället, men istället för att utagera det dämpar han de känslorna genom att låtsas att de är vackra rymdblommor. Det var häftigt att se bilder från Lasse och Lill-Babs liv. Tänk att de är Malins föräldrar. Tänk att Malin har fått överta Teddybjörnen Fredriksson. Jag läser Malins blogg periodvis. Nu var det ett tag sedan, men snart så fort tiden räcker till ska jag surfa in och hälsa på. Hon skriver mycket inspirerande.

Mens och första dagen på jobbet

Efter bara ett par veckor kom min mens tillbaka efter Lovis förlossning men så försvann den igen för att flera månader senare dyka upp igen. Som en liten ”gubben i lådan”. Av en händelse hittade jag ett faktahäfte om min kopparspiral häromdagen. Där står det att man användning av bindor rekomenderas, OM tampong används ska dessa bytas med försiktighet. Jag hade  bakhuvudet att jag packat ner ett paket bindor i en låda och stuvat undan den någonstans, efter en genomgång hittade jag paketet och upptäckte till min förtjusning att jag har månaden ut på mig att använda dem. Expdate oktober 2010. På vilket sätt skulle en binda kunna bli gammal om den ligger nästintill vaccumförpackad i tusen miljardes olika förpackingar?

Nu ska jag äta en god frukost. Idag ska jag arbeta för första gången på över ett år. Eftersom jag ska börja studera nu går jag tillbaka till att jobba extra en dag i månaden på mitt gamla extrajobb. Det ska bli spännande.

Småländskt halvblod

Zamse frågade vad jag har för ursprung.

Jag är född och uppvuxen i den fantastiska metropolen Växjö, Smålands huvudstad.

Sedan barnsben har jag fått frågan om mitt ursprung. Folk tror att jag kommer från alla möjliga länder i Sydamerika men se där tror de fel. Vissa har till och med gissat på Polynesien. Min kära mamma är mix ala’ Thailand/Indien vilket i sin tur gör mig till gatukorsningen halvthai/svensk med en touche av Indien.

Dagens outfits

Luvtröja och nyskördad rödbeta från uteplatsen. Pälsjacka och grön eyeliner från mac.

Dagens sociala sammanhang: barnkalas

Dagens utbrott:
Apan kallade en otrevlig tant ”jävla kärring” på tunnelbanan.

Dagens ångestattack:
Apan ångrar att hon blev arg på den otrevliga tanten.

Världspremiär Apan videobloggar!!!

Tadaa!!!
Titta, lyssna. njut, kommentera, sprid, länka och prenumerera.

Frågestund

Hurra nu är ni 100 prenumeranter! Vilken grej, jag minns när det var 4 trogna prenumeranter för länge sedan. Vilka var ni? Det skulle vara roligt att veta.

Jag klurar på ett extraordinärt blogginlägg för att fira tresiffrigt. Under tiden tänkte jag ha en liten frågestund. Är det något som håller dig vaken om nätterna gällande funderingar kring mig, föräldrarledighet eller bloggen? Fråga på så ska jag svara.

98 prenumeranter och snöblandat regn

Saket och ting blir inte alltid som man hoppats på. Jag vaknade upp förväntansfull. Sträckte på mig framför barnprogrammet ”killar som leker med dockor”, fy vad jag ogillar det programmet. Dockorna ser läskiga ut som hämtade ur en skräckfilm.

Hursomhelst, när jag tittade ut hade jag förväntat mig virvlande höstlöv men istället möttes jag utav snöblandat regn. Inga fler prenumeranter heller. Hur ska denna dagen sluta? Tack för peppet Bambi.

Jo, jag tänkte…

… att ni som inte har börjat prenumerera på min blogg ännu kanske skulle ta och göra det. Mest för att stärka egot i mig, det känns fint att ha många prenumeranter. En liten bloggkick. En kärleksfull bekräftelse från er som läser.

Klicka här för att börja prenumerera. Lätt som en plätt.  Nu ska jag krypa ner hos mina älsklingar, tänk vilken grej om ni är 100 prenumeranter när jag vaknar imorgon bitti. Isådanafall lovar jag att göra ett inlägg utöver det vanliga i bloggen. Natti natt!

Sexuliserat våld, prostitution och trafficking

Tre ofattbara hemskheter som dessvärre är många kvinnors vardag. Någon blir våldtagen av en sadistisk man som samtidigt trycker en kniv mot hennes strupe, en annan har en hand med ett hårt grepp kring sitt huvud och en vidrig mans penis i munnen, en tredje sitter på en båt på väg till Sverige eller något annat land och fantiserar om det nya livet som väntar. Vad hon ännu inte vet är att hon fallit offer för trafficking.

Kan du förstå att att det finns hundratusentals kvinnor som i just detta ögonblick lever din värsta mardröm?

Tidigare i veckan fick jag det glada beskedet att jag kommit in på en distanskurs om just ”Sexuliserat våld, prostitution och trafficking” på Högskolan i Gävle. Jag ser fram emot att förkovra mig i ämnet. Med kunskap följer inblick, med inblick finns det förhoppningsvis en chans till att påverka och hjälpa. Det blir mycket studier framöver och jag ber till gudarna att jag klarar av att hålla fanan uppe.

Favorit i repris

Jag blir helt rörd när jag läser vissa utav mina gamla inlägg. Nu tre år senare, med två barn, ett hem som påminner om ett taikonläger och ett liv som puttrar på tomgång kan det ibland vara svårt att minnas alla de där vackra ögonblicket man delat i livet.

Ibland sover man djupare än man tror. Kanske vaknade jag till när du kom hem och registrerade din hemkomst. Kanske inte. Plötsligt låg du tätt bakom mig. Du kysste mig i nacken. Din svala hud mot min varma.
- God morgon älskling. Det regnar ute, viskade du.

Du klappade magen och hälsade på bebisen.
- Hej Bebisen. Har du varit snäll mot mamma?

Jag vände mig om och kröp upp i din famn. Du doftar ljuvligt. Jag älskar att beröra dig. Din hud är så mjuk och len. Mina fingrar lekte över din bringa, du kysste mig på pannan och drog åt greppet om mig. Min hand i din, mina fingrar sammnflätade med dina. Fyra ben som slingrar sig runt varandra så gott det går. Värme, närhet, kärlek.

Du vände dig om. Min kropp lade sig till rätt för att anpassa sig exakt efter dina vinklar. Som om vi vore stöpta i samma form. Jag har en stor mage och trots det kan vi ligga närmare än närmst varandra. Bebisen började sparka. Du fick sparkarna i ryggen. Så låg vi. Vår lilla familj. Så somnade vi och så vaknade vi tre timmar senare när klockan ringde.

2007-09-09 @ 16:30:46

Vill du läsa fler inlägg om mina första graviditet? Klicka här.

Robinson 2010 avsnitt 3

Varför röstade Kinna på Helene? Jag förstår inte, det känns som att Kinna får en tuff vecka framför sig. Bra att Gurkan åkte hem. Han var rolig men äter man inte koko så får man inga krafter. Daniel visade upp sig från en mycket osympatisk sida. Han kune väl ha delat med sig av något till det andra laget? Tänkte ni på att han såg ut som en anfallande hund när han ryckte i kistan?

Tankar om bloggen

Som ni vet är jag påväg att byta tillbaka till min gamla bloggportal. Jag fick en adress jag inte kunde motstå: apan.blogg.se

Det kommer att ta ett tag innan jag börjar att blogga där eftersom jag vill flytta med mig arkivet. Tyvärr går det vara att göra manuellt. Kopiera, klistra, posta, kopiera, klistra och posta. Om och om igen. Att blicka tillbaka tre år i livet känns som att ta en tur med tidsmaskinen. Hur tänkte jag då? Vem var jag då? Vad har hänt sedan dess?

Det har hänt otroligt mycket saker och jag observerar en annan ton i mina texter. En ganska ocensurerad ton. Ibland blir jag förskräckt och undrar hur och varför jag skrev så. På den tiden låg besöksstatistiken kring sju läsare per dag och jag visste vilka alla var.

Jag har länge bloggar anonymt. Jag har medvetet undvikit att posta bilder på mig själv och barnen. Men så för ett par månader sedan insåg jag bloggens betydelse för mig. Den är stor. Den är mitt lilla krypin på nätet. Min egna bubbla där jag delar med mig av min vardag, känslor och åsikter. Det känns som att bjuda in världen på fest. Min pappa läser bloggen, likaså mamma och mina syskon. Mina vänner läser bloggen alla som är intresserade läser bloggen och det glädjer mig. Jag är bloggare och kommer alltid att vara.

Kram på er!

Vinn lyxigt hudvårdsset från lancome hos Lady Dahmer

Hudvårdsset innehållandes:

- Galateïs Douceur rengöringslotion 50ml
- Tonique Douceur ansiktsvatten 50ml
- Hydra Zen Neurocalm créme 15ml
- Hypnôse precious cells mascara 2ml
- Mini Juicy Tube 95

Jag tävlar inte om ett hudvårdsset hos Lady Dahmer. Detta för att det skulle anses som fusk om jag vann eftersom vi ärkompisar, däremot kan ju du tävla. Tävlingen avslutas torsdagen den 28′e oktober. Om du vill tävla så gör du det  HÄR !

Där satt den

Efter en lång tids förstoppning och efter tre dagars grötintag försvann förstoppningen med ett sus. Jag känner mig helt tom nu, det liksom ekar i mig. Det känns som om jag tappat ett kilo i vikt.

Mina bästa tips för att bli kvitt förstoppad mage är alltså:
Dag 1: Bovetegröt (Det äckligaste jag någonsin ätit. Jag fick verkligen tvinga i mig det.)
Dag 2: Fiberhavregryn med 1 msk hela linfrön, oatly havrechokladdryck
Dag 3: Fiberhavregryn med i msk hela linfrön, mjölk och frukt

Livet i en dokusåpa

Jag har varit med i en dokusåpa. Programmet hette ”Radio” och sändes på Kanal 5. Idén gick ut på att ett gäng ihoptussade människor skulle leva tillsammans inne på Heron City. Det fanns två lag, ett rött och ett grönt vi tävlade om att göra den bästa radiosändningen på Radio City.Tänk vad skumma grejer man har gjort genom årens lopp egenligen. Saker från det förflutna ploppar plötsligt upp lite då och då. Igår gjorde det hemma hos Bambi. Hon har skrivit ett inlägg om det.

Jag menar på att bloggande är lite utav nutidens dokusåpor. Ingen vågade erkänna att de tittade på dokusåpor, tittarstatistiken visade något helt annat. Idag är det bloggarna som har lite skämsfaktor på sig. Ingen vågar säga att han eller hon är flitig bloggläsare besöksstatistiken bland världens bloggare visar något helt annat. Intressant fenomen tycker jag.

Bambis underbara snickerskaka

Idag bjöd Bambi hem mig och Lady Dahmer på fika. Hon hade bakat en ljuvlig snickerskladdkaka. Jag kan varmt rekomendera er att testa receptet. Ni kommer inte att ångra er.

Det är roligt att ha små sammankomster med andra bloggare som befinner sig i samma fas i livet. Vi är alla mammor till två barn, vi är kvinnor i våra bästa år med intresse för samhället vi lever i.

Ibland känner jag mig mindre bra

Förra flamencolektionen var en sådan dag. Tanterna i dansgruppen brädade mig med sina kvicka steg och kordinerade armrörelser. Jag kände mig så himla dålig, hela lektionen från början tll slut. Det hänger kvar. Om ett par timmar är det jag som svänger den vida kjolen och stampar bestämt med guldskorna i golvet, fast jag känner egentligen inte för det, känslan av att vara mindre bra och att inte följa med i kordinationen hänger kvar sedan förra veckan.

Men, jag ska inte hänga läpp. Verkligen inte. Efter dansen ska jag nämligen bege mig till Eriksdalsbadet. Jag ska inte simma eller springa. Bara bada VARM bubbelpool, BASTA med väldoftande inpackning i håret och varva ner.

Staten bekostar mitt bloggande

I samband med debatten om huruvida man är jämställd om man inte delar lika på föräldrarledigheten skrev Nina:

Ni får gärna resa. Men inte menar ni väl att staten ska bekosta era långresor? Jag tycker statens pengar ska gå til att uppmuntra ett modernt jämlikt samhälle

Jag förstår inte. På vilket sätt skulle staten bekosta våra långresor? Jag anser inte att resonemanget håller. Det är väl upp till varje familj att fördela föräldrardagarna på det sättet som passar dem bäst? Man har 8 år på sig att ta ut sina dagar. Jag tar för givet att mina föräldrardagar får användas i syfte att ta hand om mina barn oavsett om jag gör det i Stockholm, Växjö eller i Västindien. ”Bekostar staten” vår eventuella långresa bara för att vi som familj väljer att vara tillsammans allihopa under en lång tid på annan ort? Staten bekostar just nu mitt bloggande eftersom jag gör det på min föräldrardag. Staten har även idag bekostat umgänge med två vänner eftersom även detta gjordes idag på en dag där jag tar ut föräldrardag.

Tack alla underbara läsare som delar med er av er synvinkel på saker och ting!

Jag har precis läst igenom alla era kommentarer och är glad att ni väljer att skriva ner hur ni känner och upplever frågan kring föräldrarledighet och jämställdhet. När jag rannsakar vår situation och valet vi har gjort kring våra föräldrardagar kan man krasst konstatera att näe: Det är inte delat 50/50, på det viset är det inte jämställt. Av många anledningar passar detta oss bäst i rådande familjesituation och därför har vi valt att göra så.



Delar ni lika på föräldrardagarna? Är ni jämställda?

Jag fick en kommentar av hon76:

Får jag fråga dig en sak Anna? den här frågan kanske är känslig men jag har funderat på hur du/ni resonerar. Du verkar vara en stark kvinna som har rört på dig en hel del i världen. Jag skulle tro att du är feminist (om jag får utgå från det du skriver).

Här skriver du att Lovi snart ska skolas in på dagis och att din ledighet är slut. Vad hände med din sambos ledighet? Hans föräldraledighet? Det jag undrar är hur du/ni har resonerat när du/ni valt att endast mamman tar alla föräldradagar. För mig är detta en viktig fråga och det gör mig lite ledsen varje gång jag möter människor jag verkligen tycker om som inte alls delar sin föräldraledighet på ett jämlikt sätt.

Jag svarade såhär:

Tack för frågan! Det är ingen känslig fråga alls och jag kan bekräfta att jag är en stark kvinna/feminist som rört mig i världen.

Sedan vi fick Toddo som idag är 3 år gammal har min sambo tagit ut en föräldrardag i veckan. Detta för att vi har velat spara dagar. Toddo började på dagis när han var 11 månader vi har med andra ord många föräldrardagar kvar att plocka ut på honom. Vår dröm VAR & ÄR att kunna hyra ut lägenheten ett år, resa till Karibien och ha det gott med familjen. När detta blir av är svårt att sia i eftersom vi vill ha fler barn och eftersom jag vill bli klar med min utbildning.

Med Lovisens föräldrardagar resonerade vi som så att jag skulle plocka ut så mycket pengar det går. Jag har hög SGI och tack vare att jag tagit ut full pott har vi ammoreterat av en stor del av vårt bolån. Min sambo har skrivit över de dagar han får skriva ut och jag har plockat ut dem. Tyvärr missförstod jag försäkringskassan och trodde att MINA dagar skulle räcka till februari 2011. Så var inte fallet. FÖRÄLDRARDAGARNA skulle räcka till slutet av februari vilket betyder att de 60 dagar som finns kvar är min sambos.

Min sambo har mycket flexibla arbetstider vilket gör att han är hemma mycket samt att han tar ut en föräldrardag i veckan och kommer göra det en lång tid framöver. Detta kombinerat med att jag studerar känns som en bra lösning för oss eftersom vi får mer kvalitétstid TILLSAMMANS med familjen. Huruvida vårt sätt är jämställt eller ej kan jag inte svara på. Det är en bra lösning som fungerar för oss i vår familjesituation. Vad tycker du? Vad tycker ni andra som läser? Är vi jämställda eller ej?

Resten av diskussionen kan ni läsa här. Jag uppskattar fågan och det känns märkligt att jag som tillsammans med min partner strävar efter att leva ett jämställt familjeliv plötsligt får en bild av att vi inte gör det för att jag tagit ut fler föräldrardagar än honom. För mig handlar jämställdhet om så mycket mer än att dela lika på allt. Jämställdhet är en kompromiss där lösningen  är det bästa för familjen. Vad är jämställdhet för dig? Millimeterrättvisa eller praktiska lösningar? Detta är en fråga jag hoppas att ni svarar på. Jag tycker det är intressant att se saker från olika synvinklar.

Cava med die frau

Jag och frugan sitter i hjärtat av Sofo, inne på Sardin och skålar för vänskap. Himla mysigt. Vad gör ni?

Jag kan inte hålla mig

Innan ni börjar att klicka på länkar vill jag att ni läser vad jag har att säga.

Jag är mitt uppe i en bloggflytt. Jag kommer sluta blogga på wordpress för att istället återgå till blogg.se där jag började mitt bloggande förlänge sedan. Eftersom jag vill ha allt samlat på ett och samma ställe sitter jag och postar gamla inlägg manuellt. Just nu handlar den nya bloggen om min graviditet med Toddo. Jättespännande.

Lady Dahmer har lagt ner ett jättejobb på designen och jag är extremt nöjd med mitt nya blogghem. Det ska bli jätteroligt att börja blogga där. Men som sagt, änsålänge flyttas det på inlägg sedan 2007, jag vill få med mig allt. Vill ha mitt liv samlat på ett överskådligt ställe. Viktresan är nästan helt färdigflyttad.

Jag kommer fortsätta blogga här tills flytten är klar, jag kommer självklart att säga till då. Fram till dess får ni gärna följa min historia i nya bloggen och mitt nu i denna bloggen. Hjärtligt välkomna att läsa, kommentera och tycka om den nya bloggen www.apan.blogg.se.

Ett glatt besked

Jag har precis pratat med min instutition på universitetet som lämnar klartecken för mig att hoppa på studierna med start 3 december. FANtastiskt roligt. Jag är jätteglad. Allt har verkligen löst sig till det bästa. Min mammaledighet börjar med andra ord lida mot sitt slut.  Det känns spännande och roligt. Jag håller tummarna för att allt ska gå lika bra i verkligheten som det gör i min fantasi.

Ett annat glatt besked är att vi nu köpt en resa till Egypten. Om en månad flyger vi till Hurgada. Där ska vi ha två veckors familjemys på ett all inclucivehotell. Det ska bli underbart med sol, värme och att umgås hela familjen dygnet runt. Både jag och min sambo gillar att resa. Vi har båda rest mycket på varsitt håll innan vi träffades men har även gjort några resor tillsammans:

2006 – Mexico
2007 – Spanien, jag var gravid och sov mig igenom vistelsen
2008 – Dominikanska Republiken, Toddo var 5 månader
2008 – Brasilien – Toddo var 1 år och 3 månader
2010 – Turkiet – Första resan med två barn. Toddo 2.5 år, Lovisen 5 månader

Att resa med barnen har varit höjdpunkter i vårt familjeliv. Det är otroligt avslappnande att umgås utan vardagens alla krav och måsten. Familjemys i ett varmt land. Det rekomenderas.

Varje slut är början på något nytt

Kära bloggläsare!

Som jag skrev igår händer det grejer och livet är väldigt spännande just nu. Detta av många orsaker. Bloggen har fått fler läsare och ni är inte bara en siffra i statistiken eftersom allt fler av er väljer att kommentera och delta i tävlingar. Superkul tycker jag, det triggar mig att vilja skriva mer och bättre.

Jag känner mig behagligt trygg med det framtiden ser ut att erbjuda för tillfället. Lovi ska skolas in på dagis, jag ska återuppta mina studier, träningen och viktminskningen rullar på i lagom takt. Vi börjar få ordning hemma.

Livet förlöper fint och det finns just nu tre stycken cliffhangers som gör livet extra spännande.

Kommer jag få dispans från instutitionen så jag kan hoppa på plugget 3 december?
Kommer XX följa med på min XXX XXXXXresa?
Kommer XX åka till Egypten?

Lite lurigt men mycket spännande. Eller hur!

87.8 kg

+ 0.2 kg stannade vågen på. Först blev jag jätteglad eftersom jag trodde att jag vägde något på 88 kg sist, men så visade det sig att jag vägde 87.6 kg förra gången. Men, men. Med tanke på att jag ätit som en amerikansk häst, onyttigt och mycket är jag tacksam för att vågen inte visade värre siffror.

Träningen har kommit igång hyfsat bra och jag försöker nu springa minst en gång i veckan. Om jag ger det lite tid kommer det nog blir resultat snart. Pepp-Pepp!

5.57 km nonstop

Har du rört på fläsket idag? Det har jag. Jag sprang 37 minuter och känner mycket nöjd med min insats. Imorgon är det tisdagsvikt.

Skrikig bebis

Lovisen har skrikit sig igenom denna dagen. Något är väldigt fel i hennes tillvaro just nu. Hon har inte ätit och inte sovit. Vad går hon på? Kan de vara tänderna? Jag misstänker att hon väntar ut mina tuttar, det har varit inflasion på den varan i helgen. Hon var så himla förkyld och jag hade inte mage att neka henne. Ett litet återfall i mjölkbaren så att säga.

Eftersom hon är hungrig men totalvägrar mat tog jag tillfället i akt och blandade en flaska välling. Hon tyckte den var rolig tills hon upptäckte att hon var på väg att bli lurad, hon har hitintills dissat alla försök till välling. En kompis berättade för mig att hennes kompis barn matvägrade i 17 timmar, sedan tog han välling. Det känns lite grymt, men jag kan tänka mig att det är effektivt.

Det händer grejer…

… i Lovisens värld. Igår släppte hon taget och tog tre raska steg. Vår lilla bebis! Snart går hon. Det känns som om den motoriska biten lossnat som en propp, plötsligt händer allt på en och samma gång. Hon har fått dagisplats. I slutet av november börjar hon på dagis 1 år och en vecka gammal. Jag är så glad att allt verkar lösa sig till det bästa.

Det händer även grejer i min lilla värld. Jag har kommit in på ett par distansutbildningar och ska snart börja plugga. Om jag har tur kommer jag även kunna hoppa på mitt program i slutet av höstterminen. Just nu ska instutitionen ha möte och fatta beslut om att ge mig dispans eller ej. Det lät positivt på telefon, men man vet aldrig. Idag har jag köpt en almanacka och känner mig taggad att gasa på. Livet har puttrat på tomgång länge nu känns det som. Mammaledighet i all ära, men jag är otålig och vill återuppta mina studier. Känslan av att leva på tomgång är ganska frustrerande. Det känns som om jag aldrig kommer bli färdig med mina studier.

Jag är fylld av förväntan inför vad som komma skall. Tjihoo!

Fantomlöss

Efter lössbeskedet på dagis förra veckan har tusen osynliga loppor slagit sig ner i mitt sinne. Det känns som om hela jag är en lusinvasion. Luskam är införskaffad, loppmedel likaså, men var är lössen???

Jag bokstavligen tvingar min sambo att söka löss på mig såfort han kommer åt, jag studerar barnen maniskt och hittar… Nada. Inga loppor.