Sådär kära vänner och bloggläsare! Nu är äntligen headern på plats och min vän Lady Dahmer har hjälp mig att styra upp designen i den nya grantoppen.

Nå vad tycks?
Personligen älskar jag det. Nu känns det verkligen som min blogg igen.  Förutom att jag vill veta ved ni tycker om nya designen vill jag veta vad ni tycker om flytten från Spotlife. Ni nio före detta prenumeranter som slutat prenumerera sedan i onsdags föredrog ni den trögladdade Spotlifesidan eller tycker ni att jag tråkat till mig? *Bara undrar*

Igår när vi zappade runt fastnade vi på fyran som sände programmet ”Så mycket bättre”. Ett gäng folkkära bor tillsammans en vecka på Gotland, varje artist får varsin dag. På deras dag anordnar de aktiviteter, sjunger gamla låtar och berättar historier från livet.

Lasses historia var chockerande. Jag blev helt rörd när jag såg det. Lill-Babs som också medverkade i programmet satt med tårar och alla de andra artisterna var tagna av denna sjuka historia. Lasse grät. Han var förbannad över att situationen uppstått. Jag förstår honom. Det måste ha varit en hemsk upplevelse. Sådana här saker gör mig irriterad. Det omåttligt populära radarparet F & F sjönk ytterligare på min skala. När försvann finkänslan och varför? Begriper inte folk när de passerar gränsen? Jag har relativt rå humor själv, men vad är humorn i att såra en annan människa? Ibland känns det som att folk är totalt befriade från konsekvenstänkande.

Var det någon annan som såg programmet? Vad tyckte du? Jag tyckte att det var helmysigt. Alla deltagare var så härligt genuina. Petra Marklund har jag ingen aning om vem det är, det ska bli spännande att se. Galet snygg var hon. Petters version på Stockholm i mitt hjärta var bra, väckningen av Christer Sandelin var rolig. Plura var mysgubbe som vanligt och Thomas Di leva var flummig som vanlig. Ibland känns det som om han bara spelar. Att han egentligen stör sig på grannen och hatar olater i samhället, men istället för att utagera det dämpar han de känslorna genom att låtsas att de är vackra rymdblommor. Det var häftigt att se bilder från Lasse och Lill-Babs liv. Tänk att de är Malins föräldrar. Tänk att Malin har fått överta Teddybjörnen Fredriksson. Jag läser Malins blogg periodvis. Nu var det ett tag sedan, men snart så fort tiden räcker till ska jag surfa in och hälsa på. Hon skriver mycket inspirerande.

Nu ska jag äta en god frukost. Idag ska jag arbeta för första gången på över ett år. Eftersom jag ska börja studera nu går jag tillbaka till att jobba extra en dag i månaden på mitt gamla extrajobb. Det ska bli spännande.

Jag är född och uppvuxen i den fantastiska metropolen Växjö, Smålands huvudstad.

Sedan barnsben har jag fått frågan om mitt ursprung. Folk tror att jag kommer från alla möjliga länder i Sydamerika men se där tror de fel. Vissa har till och med gissat på Polynesien. Min kära mamma är mix ala’ Thailand/Indien vilket i sin tur gör mig till gatukorsningen halvthai/svensk med en touche av Indien.

Dagens sociala sammanhang: barnkalas

Dagens utbrott:
Apan kallade en otrevlig tant ”jävla kärring” på tunnelbanan.

Dagens ångestattack:
Apan ångrar att hon blev arg på den otrevliga tanten.

Tadaa!!!
Titta, lyssna. njut, kommentera, sprid, länka och prenumerera.

Jag klurar på ett extraordinärt blogginlägg för att fira tresiffrigt. Under tiden tänkte jag ha en liten frågestund. Är det något som håller dig vaken om nätterna gällande funderingar kring mig, föräldrarledighet eller bloggen? Fråga på så ska jag svara.

Hursomhelst, när jag tittade ut hade jag förväntat mig virvlande höstlöv men istället möttes jag utav snöblandat regn. Inga fler prenumeranter heller. Hur ska denna dagen sluta? Tack för peppet Bambi.

… att ni som inte har börjat prenumerera på min blogg ännu kanske skulle ta och göra det. Mest för att stärka egot i mig, det känns fint att ha många prenumeranter. En liten bloggkick. En kärleksfull bekräftelse från er som läser.

Klicka här för att börja prenumerera. Lätt som en plätt.  Nu ska jag krypa ner hos mina älsklingar, tänk vilken grej om ni är 100 prenumeranter när jag vaknar imorgon bitti. Isådanafall lovar jag att göra ett inlägg utöver det vanliga i bloggen. Natti natt!

Kan du förstå att att det finns hundratusentals kvinnor som i just detta ögonblick lever din värsta mardröm?

Tidigare i veckan fick jag det glada beskedet att jag kommit in på en distanskurs om just ”Sexuliserat våld, prostitution och trafficking” på Högskolan i Gävle. Jag ser fram emot att förkovra mig i ämnet. Med kunskap följer inblick, med inblick finns det förhoppningsvis en chans till att påverka och hjälpa. Det blir mycket studier framöver och jag ber till gudarna att jag klarar av att hålla fanan uppe.