Gemensam eller delad ekonomi

Det började med en enkel frågeställning ute på gården häromdagen. Mina vänner Ullis och Leila frågade om jag och älsklingen har delad eller gemensam ekonomi. Vi pratade ekonomi generellt och gled in på ämnet.

Jag hörde på programmet plånboken som sänds på P1 att bråk kring ekonomi är den vanligaste orsaken till varför relationer går i kras. Hemma hos oss råder delad ekonomi. Jag får mitt, han får sitt. Vi delar lika på löpande utgifter och sätter in 3000 kr var + barnbidraget på ett gemensamt matkonto. Allt som rör familjen handlas på det kontot. Pengarna som är kvar på våra egna konton är våra egna pengar som vi styr över helt själva. Om jag väljer att fika upp flera tusen kronor, köpa kläder eller spara är helt och hållet upp till mig. Till resor sparar vi gemensamt och får ofta ihop en pott genom vårt gemensamma matkonto.

Vi bråkar aldrig om pengar, kanske beror det på våra klara riktlinjer. Vad vet jag? Enligt vissa människor är det tabu att prata ekonomi och pengar. Enligt mig är tabu något förlegat. Bättre att prata om allt man vill prata om. Hur ska man annars få svar på livets frågor?

Har du delad eller gemensam ekonomi i din relation? Vad ser du för för/nackdelar? Bråkas det mycket om pengar och varför i sådana fall?

Lattefria veckan

Du ba: Men hallå??? Hur svårt kan det vara?
Jag ba: Jättesvårt!

Skratta gärna och tyck att jag är en galning. Men såhär ligger det till. Min hjärna har bestämt sig för att rangordna lattedrycker som etta, två och trea i mitt belöningssystem. Jag behöver minst en latte om dagen för att må bra. (Inbillar min hjärna mig i allafall.) Nu har jag bestämt mig för att sätta ner foten.

Veckan som kommer är en lattefri vecka . Tänk vad koffeinavgiftad jag kommer bli, tänk vad stålar jag kommer att spara in på och tänk vad lycklig miljön kommer bli. Bara fördelar med andra ord. Jag ogillar att vara beroende av något. Jag vill själv kunna styra över vad jag ska äta, dricka, göra utan att en lustig hjärna ska komma in och blanda sig i. Medelpriset för en latte ligger kring 35 kr. Utan att överdiva dricker jag minst tio lattar i veckan. Det kostar mig:

= 350 kr/veckan
= 18 200kr/ året

Sjukt va? Men sån är jag och jag lär ju knappast vara ensam. Eller? Jag kanske borde dra igång en folkrörlse. Anonyma Latteister. För mig är detta en verklig utmaning och nu tänkte jag föreslå mina kloka bloggläsare att ni hakar på den lattefria veckan. Sprid ordet!!!

Bilden från en svunnen tid. Bli inte förvånade om Wayne´s Coffee går i kånken nu.

Var rädd om dina pengar

Det talas om att svenskarna konsumerar mer än någonsin just nu. Folk tar blankolån med hög ränta, för att i nästa stund bränna pengarna på prylar.

Jag blir äcklad av konsumtionssamhället vi lever i. Samtidigt är jag medveten om att jag själv drar mitt strå till köphysteristacken genom att blogga om inköp. Något jag ska sluta med. Åtminstone försöka sluta med. Jag blev ju så himla glad över mina reafynd och var bara tvungen att blogga ur mig lite glädje.

Hur påverkade blir vi egentligen av andra människors inköp? Jag är rädd att vi blir mer påverkade än vad vi tror. Är prylar status? Ja, det måste det ju vara. Eller? Om någon konsumerar mycket vad signalerar det då? Att personen i fråga har det gott ställt? Massvis av pengar att bränna. Men tänk om dessa pengar är lånade? Inte konstigt att människor hamnar i lyxfällan. Varför spenderar man över sina tillgångar? Rycks man med i en virvlande storm och tappar sig själv?

Nu sätter jag ett köpstopp på mig själv. Jag har allt jag behöver, bortsett från ett eventuellt nyckelskåp. Pengar är för värdefullt för att bara slösas bort. Läs gärna min krönika om Spara och Slösa. Läs även Charlie Söderbergs krönika på Aftonbladet, de har saxat ett utdrag från min blogg. Vilken överraskning!

Hur mycket kostar ett bröllop?

Ni äkta makar där ute, vad kostar egentligen ett bröllop? Jag vet att det beror på vad man har för bröllop osv. Jag är inte ute efter ett sagobröllop. Ett bröllop för mig är en glädjefylld kärleksfest. Det finns ingen prestige i det. Man lovar varandra att ställa upp i nöd och lust, detta inför familj och vänner. Jag kommer vilja ha en vit klänning på mig. Den vita klänningen kanske jag hittar på sommarrea för en hundralapp, jag kanske syr den själv eller fläskar på med något flådigt från andra sidan Atlanten.

Klänning, dojjor annat tillbehör räknar jag inte in i kalkylen. Jag kommer säkert köpa på mig de rätta attiraljer tills det är dags ändå. Brudbukett vill jag plocka ihop själv, helst från uteplatsen om det går. Lite pelargoner, pioner, clematis och luktärt skulle bli en vacker bukett. Less is more är mitt motto inför ett bröllop. Varför slösa onödiga pengar på något som inte är jag? Tillexempel stråkorkester, dj, bröllopsfotograf och annat tjafs. Jag lägger hellre krut på resan.

Nu tror ni säkert att frågan är ställd och att jag är nyförlovad. Ni tror fel. Men vi har börjat prata lite lätt om hur vi skulle vilja ha ett bröllop. Operation ”spara pengar” har precis börjat. Frågan är bara hur mycket som ska sparas ihop.

Krönikan – En fet gris är en glad gris

I tider som dessa då lågkonjunkturen tagit oss med storm kan det vara
bra att ägna en stund åt ekonomisk eftertanke.

Minns du den tecknade serien om Spara & Slösa? Spara var en flitig
liten tös med blont hår, flätat i två robusta men samtidigt prydliga
flätor. Hon var präktigheten personifierad. På sommarlovet rensade
hon ogräs i rabatterna och sparade varje liten slant hon fick. Hennes
spargris var alltid glad och välfylld. Slösa däremot hade svart hår som
spretade vilt. Hon var en latmask som aldrig jobbade extra eller
sparade en krona. Slösas spargris var tanig, utmärglad och långt ifrån
välmående.

Serien om Spara och Slösa fanns med i en tidning jag läste som barn.
Av någon anledning började jag vid tidig ålder att identifiera mig med
karaktären Slösa. Det var något i hennes levnadssätt som roade mig.
Hon köpte prylar och ägnade sig åt roliga aktiviteter jämfört med
präktiga Spara, som bara slet för att göra spargrisen glad. Vem bryr sig
 egentligen om en spargris?

Slösa satte sina spår i mig. Hennes levnadssätt följde mig in i
vuxenlivet. För ett par år sedan köpte jag bland annat en dator på
avbetalning och jag har vid mer än ett tillfälle haft knapra dagar före
löning. För att inte tala om de gånger då jag intalat mig självt att en
veckas kost bestående av nudlar har varit värt glädjen över de
nyinköpta snygga och dyra stövlarna. Min totala avsaknad av
ekonomisk framförhållning och ekonomisk okunskap var aldrig något
som störde mig. Det var bara så det var och jag visste inte bättre.

Men så kom dagen då jag träffade mitt livs stora kärlek. Han visade
sig vara nationalekonom och efter fyra år tillsammans med denna
underbara människa har jag insett fördelarna med att vara ekonomisk
och prismedveten. Fyra år, så lång tid har det tagit mig att förstå värdet
av att sköta om ekonomi med omsorg.

- Vad är då egentligen fördelen? frågar Slösa som sitter på min
vänstra axel med den taniga spargrisen under armen. Spara reser sig
hastigt från min högra axel. Flätorna flyger och den feta spargrisen
håller hon i ett stadigt grepp runt magen.
- Slösa tänk till! Samhället är på väg att duka under. Folk har tappat
allt vad ekonomiskt vett heter! Människor hoppar på köpkarusellen
utan att ens veta hur många varv de klarar av att åka. Vad är fördelen
med att vara ekonomiskt inkompetent?

Vi lever i ett samhälle där konsumtion blivit en del av vår livsstil. Hur
hamnade vi här? Status. Smaka på ordet. Är det vår iver efter status
som driver oss att konsumera mycket och mera? Människor handlar
trots att de inte har råd. I tv-programmet lyxfällan får vi följa
människor som fastnat i köpkarusellen. Det handlas på avbetalning
och kredit.

Pengar rullar in, pengar rullar ut. Oavsett vad man har för inkomst, så
är en sak säker. De fasta utgifterna kommer alltid finnas där. Detta är
ett faktum som man aldrig kommer kunna göra någonting åt. Hyran
ska alltid betalas, likaså elräkningen, och hemförsäkringen. För att
enklast ta makten över sin ekonomiska situation gäller det att se över
de bitar som man faktiskt kan påverka, de rörliga utgifterna.

Du kommer aldrig kunna pruta på ett sl-kort, telefonräkningen,
systembolaget eller patientkostnaden på vårdcentralen. Något du
däremot kan göra är att skära i matkostnaderna och på det sättet frigöra
pengar till sådant du verkligen vill lägga pengar på. Genom att göra
detta har jag lyckats spara undan mycket pengar.

Med en undansparad buffert kan man köpa en dator utan att behöva
göra köpet på avbetalning. Man kan äta på lyxrestaurang dagarna före
löning utan att för den sakens skull äventyra de sista slantarna på
kontot. Eller varför inte? Investera i ett par nya snygga, dyra
höststövlar utan att behöva äta nudlar i en vecka.

Vem bryr sig egentligen om en spargris? Tja, jag ha lärt mig ta hand
om min. Jag göder den och vi trivs ihop. En fet gris är en glad gris.