Jag tömde precis min mobil på lite bilder. Började fnissa när jag såg denna bild. Här ligger jag precis nyanländ till förlossningen och helt ovetandes om att jag är öppen 6 cm och ska föda barn tre timmar senare.
Barnmorskan har precis lämnat rummet med min badolja i högsta hugg. Alldeles strax ska jag få krypa ner i ett hett bad.
Mina älskade tomatofärgade UGG:s höll fossingarna varma och sköna under nästan hela förlossningen.
… en dryg timma efter att Doris kom ut var det dags för vägning och mätning. Hon vägde 4030 g och var 50 cm lång. Under tiden de höll på med henne passade jag på att ta en lång varm dusch. Jag hade blivit ombedd att försöka kissa, något som känns lite avskräckande direkt efter en förlossning men det funkade bra.
Tillbaka på förlossningsrummet hade älsklingen packat iordning alla våra prylar och det stod en liten rullstol på rummet. Undersköterskan kom in och bad mig slå mig ner. Jag fick Doris i famnen och sedan rullade vi iväg med BB-avdelningen i sikte. Jag känner mig ödmjuk inför livet och är glad att jag inte har några handikapp, men jag måste erkänna att jag vid de två tillfällen jag blivit upprullad till en BB-avdelning med mitt nyfödda barn i famnen upplevt en nästintill magisk känsla av att vara omhändertagen. Vi fick ett rum att dela med någon annan, men än sålänge var vi själva. Vi kröp ner alla tre i den sjukt smala och obekväma sängen. Sen låg vi där och mös tills J bestämde sig för att gå hem. Det kändes skönt och spännande att vara ensam ett tag.
Ensam med en pigg Doris som vägrade sova. Den lilla stackarn låg och spydde fostervatten. Barnets lungor är fyllda av fostervatten fram tills att det kommer ut, i samband med att det pressas ut pressas fostervattnet ut och bebisen tar sitt första andetag i luft. Det blir dock oftast lite fostervatten kvar i lungorna och detta kan inte kroppen bryta ner. Det måste kräkas upp så att säga. Jag öppnade den välbehövda chokladkakan jag fick av Caroline på partyt och mumsade i mig en ruta i taget. Drack kopiösa mängder vatten och pussade på Doris. Natten gick fort och tidigt morgonen därpå kom älsklingen tillbaka.
Vi mådde bra och ville hem så fort som möjligt. Såfort barnläkaren var på plats blev Doris undersökt och sedan packade vi ordning för hemfärd. Jag bar hem henne i bärsjalen, precis som med Toddo. Vi stannade till på apoteket och köpte ett 100-pack bindor. Har ni hört talas om avslag? Moderkakan är gigantisk och när den lossnar blir det ett stort sår där den har suttit. Under tiden såret läker så blöder man. I början extremt mycket men det stabiliseras relativt fort. När de värsta blödningarna har lagt sig är det som att ha mens i 4-6 veckor.
Väl hemma lade vi oss i sängen och jag fick sova för första gången på länge. Ett par timmar senare kom Toddo och svärisarna hem. Toddo var glad, sprallig och blev omedelbart förtjust i sin lillasyster. Svärisarna hade med sig smörgåstårta. I samma stund som de lämnade oss och jag var ensam med min familj kände jag att jag nu lämnat en era bakom mig och precis gått in i en annan.
När jag vaknade på fredagen så kände jag att något var på gång. Efter att ha lämnat Toddo på dagis tog jag en sväng in på Espresso House och avnjöt en fika i min ensamhet. Den där känslan av att något är på gång går inte beskriva. Den bara är.
Under dagen förberedde jag inför kvällens partaj. Ett partaj som blev väldigt lyckad. Alla verkade ha trevligt, det var en skön mix av vänner och stämningen var hjärligt avslappnad. Under kvällen hände skumma saker i min mage, det kändes som om hela livmodern startade igång. Jag fick sammandragningar titt som tätt och innan kvällens sista gäst lämnade partyt strax efter midnatt så hade mina värkar kommit igång.
Jag hade regelbundna värkar hela natten. Varje kvart hände det något i kroppen, det gjorde mer eller mindre ont. Det var inte smärtfritt, men det kändes inte så farligt heller. När jag vaknade på morgon ringde jag förlossningen och berättade om natten som varit. De trodde att värkarbetet hade startat upp men sa samtidigt att det inte är helt ovanligt att andragångsföderskor har så kallade ”falska alarm”. Falskt alarm??? Tsssss… Jag visste att det var dags. Den 21 november är min pappas födelsedag och jag ringde honom för att önska grattis. Samtidigt packade jag klart BB-väskan och berättade för pappa att det skulle komma en bebis idag.
Vi tog bussen hem till svärisarna för att lämna Toddo. Mina värkar blev kraftigare och kraftigare. När vi passerade SÖS gjorde vi en chansning. Vi hoppade av bussen och traskade upp mot förlossningen. När vi gick där började jag storböla. Av glädje och förundran. Hela min kropp visste att det var dags. Jag var så rörd. Solen sken och det var den finaste dagen som varit hitills under hela gråtrista november. Himmeln var klarblå och luften var frisk.
Jag blev undersökt och hade öppnat mig 5 cm. Vi fick ett rum men bestämde oss för att återkomma, vi ville åka hem och fixa lite grejer. Det var helt okej för barnmorskorna, vi fick behålla vårt rum och jag blev lovad ett bad i deras fina jacuzzi. På vägen hem stannade vi till vid Åhléns. De kändes helt sjukt att stå där inne och dofta på parfymer samtigt som jag profylaxandades igenom mina värkar. Men jag kan lova er en sak, det var betydligt mer underhållande att stå där med värkar än att stå i ett trist förlossningsrum med värkar. Jag köpte på mig diverse spaartiklar. Badskum, skrub, doftbollar och allt möjligt skoj. Eftersom förlossningen skådades i horisonten insåg jag att det skulle bli omöjligt att hinna med en spadag på Sturebadet. Efter shoppingturen åt vi varsin pizza och gick hem för att hämta BB-väskan.
Klockan 14.15 var vi tillbaka på förlossningen. Jag fick mitt utlovade bad. Låg där och plaskade. Det var så romantiskt. Tända ljus, massor av skum, massor av värkar och massor av mys. Jag ringde min mamma och sa att det var på gång. Efter en timmas plaskandes började värkarna bli outhärdliga och jag ville upp. Då hade jag vips öppnats upp till 8 cm. Jag klädde på mig den där fina landstingssärken och fattade ett stadigt tag om lustgasen. De två sista cenimetrarna var jag definitivt värd lite smärtstillande. Barnmorskan frågade om jag ville provsitta på en pall, jag testade det men det var ganska obekvämt. Sen testade jag att sitta på en pilatesboll, det var kul. Jag gungade lite fram och tillbaka på den i en halvtimma, sen ville jag ligga ner. Sen gick allt väldigt fort. Vattnet gick, jag var fullt öppen krystvärkarna kom och vips…
Två timmar efter att jag klev upp ur mitt spabad föddes lilla Doris.
1. Färdknäppen… Funkade fin-fint på Toddo. Vattnet gick på beräknat datum och han föddes v 40+1.
2. Bjud in alla dina vänner till ett babyshowerparty. Funkade fin-fint på Doris. Värkarna satte igång under festen och hon föddes i v 39+0.
Jag hoppas ni alla har sovit riktigt gott. Idag händer det grejer och dagen kommer således vara Bloggfri. Det är mycket som måste förberedas när man ska ha party. Om det nu blir party… Det pågår full aktivitet i magen och jag skulle inte förvåna mig om det säger plopp. Jag har precis lämnat på dagis. Fick en rolig fråga av en mamma till ett av barnen på Toddos dagis: ”Men Apan, är du gravid?” Vad glad jag blir av alla kommentarer ni skrivit till mig. Ska svara på dem lite senare när jag inte är under pressure. Kramar från en Apa som sakta vaggar fram som en anka. Någonstans på Södermalm, med en eller två värkar i magen, en packad bb-väska i hallen och med målet att smita in på Espresso House innan hemfärd.
Bebisen ligger kvar i magen och gissningarna ryker dag för dag. Om Caroline tolkat sina synska förmågor rätt ploppar det ut ett barn idag. Jag ber en stilla bön att bebbe ploppar efter den 20 nov för nu har jag börjar pynta hemmet inför fredagens mexikanska babyshowerafton.
Klockan har passerat midnatt med god marginal. Jag borde krypa ner nu. Klockan 8.45 ska jag vara på MVC. Magen ska mätas, vi ska lyssna på hjärtat och kanske prata lite förlossning. God natt. Over and out. Kl: 01.20
11 november, tjej – Petra
11 november, tjej – Prinsessan Johanna
15 november, tjej – Purvi
15 november, kille – Vera
17 november, kille – Solle
18 november, tjej – Annelie
19 november, tjej – Caroline
21 november, tjej – Blondie
23 november, tjej- Blondie (Har gissat om… se ovan)
23 november, kille – Fade
26 november, tjej – Nina
27 november – Beräknat förlossningsdatum enligt ultraljud
27 november, tjej – Hon76
28 november, tjej – Tee
28 november, kille – Jenny (Har gissat om… se nedan)
28 november, kille – Ulven
29 november, kille – Frugan
29 november, kille – Jenny
1 december, flicka – Emelie
Nu har jag & Toddo varit och storhandlat inför fredagens babyshowerparty. Det blir en afton med mexikanskt tema. Vi ska nämligen frossa i tacos. Åh vad jag längtar!
By the way så är det exakt 3 år sedan jag och älsklingen var i Mexico. En av de bästa resorna jag gjort. Det var en riktig kärleksresa. Den började ganska dramatiskt. Mitt bagage försvann och i och med detta blev jag av med hela min garderob, alla mina favvoskor, mitt smink och diverse smycken. Vi hade åkt ut till en pytteliten ö i väntan på att bagaget skulle komma fram. Dessvärre försvann mina väskor för gott.
Vad gör man då på en pytteliten ö i paradiset utan bikini eller kläder? Svar: Badar topless i killens badbrallor. Det gick alldeles utmärkt. Det fanns ett fåtal butiker på ön, men ingenstans där vi kunde handla kläder. (Bortsett från ett begränsat antal turist t-shirts) Så, i två veckors tid lallade jag runt i min älskade ”singoallajeanskjol” och ett linne där det stod ”I love Mexico”. Det gick bra det med…
Spana in bilden! Ser det inte ljuvligt ut att ligga sådär? Föreställ dig ett penntroll med en gigantisk mage – där har ni mig i ett nötskal. Sådär gott sov jag fram till klockan 3 i natt, jag vaknade då av en kickspark från bebbe. I och med denna extrema spark insåg jag att jag druckit på tok för mycket vatten under dagen och att jag var tvungen att besöka the water closet med omedelbar verkan.
Jag försökte svinga mig upp men icke… Det gick inte. Jag kunde inte komma upp ur sängen. Detta beroende på foglossning, sammandragningar, extrem kissnödighet och extrem otymplighet. Lite panikartat började jag ruska på älsklingen: ”Hjälp! Jag måste på toa, men kommer inte upp ur sängen!” Min älskade sambo försökte att knuffa lite på mig, det gick inte. Han satte sig upp och försökte baxa upp mig, det gick inte heller. Tillslut fick han kliva upp och dra upp mig i armarna. Det funkade.
Tro det eller ej, efter det actionfyllda äventyret lade jag mig ner igen, pallrade upp fyra kuddar mellan knäna och somnade om. Sov till klockan 8 i morse. Idag är jag en solstråle personifierad. Är på strålande humör och känner mig enbart nöjd med tillvaron.
… sedan en dryg timma tillbaka har denna mysiga lilla truddelutt spelats i det apska hemmet. Idag är det mysdag med Toddo. Jag värdesätter våra mysdagar högt. Eftersom ”ploppet” kan ske vilken dag som helst vill jag passa på att tillbringa så mycket egentid med honom som möjligt.
Vi har ätit frukost, busat och nu ska vi strax ge oss ut i det fina vädret. Jag funderar på om vi kanske ska baka lussekatter eller ge oss på ett nytt försök att baka kanelbullar. Vi bakade ju som sagt förra veckan och jag måste erkänna att jag tillhör skaran som inte kan glänsa med gedigna kanelbullekunskaper. Bildbevis kommer laddas upp så snart jag hittar usb-kabeln. Any hoooo, de smakade åtminstone bra. Nybakta. (Dagen efter kändes det som att sätta tänderna i cement.)
Jag ska absolut inte klaga. Jag mår toppen. Prima. Fridens liljor osv..
Men… Det finns ett stort men…
Det är riktigt frustrerande att inte kunna sova. 3-4 timmar sömn per natt duger inte. Jag blir ju helt förstörd på dagarna. Just nu känns mina ögon som en billig kopia av Saharaöknen.
Jag hoppas att jag somnar tidigt i kväll och att jag får sova hela natten.
Förstår ni vad roligt det är att gå runt här hemma och planera en fest? Det var ju inte igår. Tänk att nästan alla av de jag bjudit in har tackat ja. Vänner som man ser allt för sällan och som man alltid säger ”Åh vi måste verkligen ses snart!” till. På fredag samlas hela bunten här hemma och det ska bli så mysigt!
Nu har nedräkningen börjat på allvar. Tio dagar kvar till beräknad förlossning. Oj, oj, oj vad spännande! Jag försöker ta vara på varje dag. Idag hade jag ett litet minispa här hemma. Tänk vad ett varmt fotbad kan åstadkomma. Jag filade fossingarna och fixade tånaglarna. Fötterna är nu lena som som två små barnrumpor och jag som jämt går barfota blir så glad av att blicka ner på de fina, nylackade tånaglarna.
Vilken tur att jag är ledig. Min sömn spelar mig spratt, natt efter natt. Efter gårdagens insomnianatt var jag lite lätt seg, vilket gjorde att jag somnade runt kl 21.30. Sov två timmar för att nu vakna klarvaken! Känner mig som världens tråkigaste bloggerska. Vem bryr sig om hur jag sover eller rättare sagt inte sover? Ingen…
… och det glädjer mamma Apa. Bebbe får gärna komma så nära beräknat förlossningsdatum som möjligt. Detta av två olika anledningar:
- Babyshowerpartyt som kommer äga rum 20 november
- SPA-besöket som jag planerar att göra 23 november
11 november, tjej – Petra
11 november, tjej – Prinsessan Johanna
15 november, tjej – Purvi
15 november, kille – Vera
17 november, kille – Solle
18 november, tjej – Annelie
19 november, tjej – Caroline
21 november, tjej – Blondie
23 november, tjej- Blondie (Har gissat om… se ovan)
23 november, kille – Fade
26 november, tjej – Nina
27 november – Beräknat förlossningsdatum enligt ultraljud
27 november, tjej – Hon76
28 november, tjej – Tee
28 november, kille – Jenny (Har gissat om… se nedan)
28 november, kille – Ulven
29 november, kille – Frugan
29 november, kille – Jenny
1 december, flicka – Emelie
Insomnian tog ledigt ett tag och jag trodde att jag återfått mina sköna sovande nätter. Icke. Är vaken sedan en timma tillbaka. Har ätit två smörgåsar, druckit en kopp varm choklad och lyssnat på (hör och häpna) fågelkvitter.
Fågelkvitter så här sent på året???
… nästa datum att sikta in sig på blir således den 15 november, vilket är nu på söndag. Enligt Purvi är det då Doris väljer att ploppa ut. Very, very exiting!
11 november, tjej – Petra
11 november, tjej – Prinsessan Johanna
15 november, tjej – Purvi
17 november, kille – Solle
18 november, tjej – Annelie
19 november, tjej – Caroline
21 november, tjej – Blondie
23 november, tjej- Blondie (Har gissat om… se ovan)
26 november, tjej – Nina
23 november, kille – Fade
27 november – Beräknat förlossningsdatum enligt ultraljud
27 november, tjej – Hon76
28 november, tjej – Tee
28 november, kille – Jenny (Har gissat om… se nedan)
28 november, kille – Ulven
29 november, kille – Frugan
29 november, kille – Jenny
1 december, flicka – Emelie
Ångest är absolut fel ord. Rädsla är fel ord, oro likså. Blandade känslor är rätt ord.
Det händer så mycket i kroppen nu. Jag känner hur den förbereder sig. Brösten ömmar, halsbränna, jag kissar hela tiden, känner huggande mensvärk, kan inte sova och har allmän andnöd.
Tanken på att det lilla livet där inne snart ska ut skrämmer mig lite. Något kommer inom snar framtid förändra resten av vårt liv- för alltid. Denna lilla människa ska vi lära känna, uppfostra och föda.
Tänk om barnet är sjukt? Tänk om barnet har Downs Syndrom? Jag känner mig totalt oförberedd, nästan som att jag blundar för faktumet att barnet snart ska ut. Jag är inte förlossningsrädd, det är inte det som skrämmer mig.
Det som skrämmer mig är ovissheten. Hur kommer det bli? När kommer det att ske? Kommer jag någonsin känna mig redo? Två ungar? Universitetsstudier? Oordningen i vårt kaotiska hem?
Älsklingen tjatar på mig dagligen att jag ska packa den där BB-väskan. Jag drar mig lite för, allt blir så definitivt på något sätt.
Åh vad jag önskar att dessa UGG:sen fanns in min storlek! Brandos har bara kvar dem i storlek 36 och jag skulle bli tvungen att kapa ett par tår för att få plats i dem.
Det skulle vara ljuvligt att vanka fram i korridorerna med dessa guldiga skor. Värkarbetet och vankandet skulle kännas så mycket mysigare. ”Kan man sätta guldkant på vardagen så gör man det”. Ett gammal hederligt ordspråk från Apan.
… slog insomnian in och efter en halvtimma gav jag upp. Det är ingen idé att tvinga sig själv till sömn. Nu har jag ätit två goda polarkakor med, lätt & lagom och edamer. Är fortfarande hungrig. Funderar på att tillreda en mugg varm choklad. Varm mjölk hjälper kroppen att gå ner i varv och bidrar till ökad stimulans av något hormon som gör att man lättare somnar. Det ni. Det har jag lärt mig av baksidetexten av ett mjölkpaket. 
Vaknade jag och kunde inte somna om. Nu cirka 3 timmar senare har jag sorterat viktiga papper, allt mitt konstnärsmaterial, mycket av sylådan samt försökt inventera mina stickor och virknålar.
Om en halvtimma ska killarna upp. Jag hänger kvar. Ska sova sen när de har gått hemifrån. Jag undrar om det är gravidinsomnian som kommit för att stanna.
Jag har bestämt mig för att ha en liten tillställning nu innan bebisen ploppar ut. Tanken slog mig tidigare idag. Jag har så många fina människor i min närhet som jag skulle vilja träffa innan jag uppgraderas till tvåbarnsmamma. Folk som jag vill träffa nu och inte om ett par månader när allt lugnat ner sig.
Så, jag kom på att jag kunde samla ihop alla raringar. Köpa hem ett par flaskor mousserat, tillaga något att smaska på och sen bara mingla lite med vännerna. Det ska bli helmysigt! En förutsättning för att mitt party ska bli genomförbart är att bebbe håller sig kvar till åtminstone natten 21 november. För övrigt ett av de datumen jag själv tippat på.
… föreställ dig att du har ”håll”. Det krampar i hela magen och du är oförmögen att gå. Ungefär så kändes det för mig i eftermiddags när jag knatade iväg för att hämta Toddo på dagis. När vi sedan kom hem blev det VÄRRE. Jag ringde Sillstryparn och frågade med lite panik i rösten hur det känns att ha värkar. Jag har liksom glömt bort det.
Tydligen ska värkar kännas som KRAFTIGA menssmärtor. Jag hade bara HÅLL-smärta, så det räknades inte. För säkerhets skull ringde jag även förlossningen och frågade. Nu känns allt som vanligt igen och det känns bra. Jag är så inställd på att barnet ska komma om tre veckor. Jag behöver dessa tre veckor för mina personliga nöjen innan jag blir tvåbarnsmor. Jag hoppas det är ok med bebben.
Idag är det 18 dagar kvar till beräknad förlossning. De sista dagarna har det verkligen sagt *poff* och jag märker en mängd kroppsliga förändringar.
Jag som trodde att min mage inte kunde bli hårdare hade uppenbarligen fel. Nu är den hårdare än sten. Detta resulterar i att det är ett jäkla projekt att vända sig i sängen. Eller ännu värre, komma upp ur sängen. Jag måste liksom gunga mig upp och hoppas på att jag får in en tillräckligt bra swish.
Igår kväll fick jag besök av halsbrännan from hell. Haha… Underbart. Det var bara att krypa ner i sängen och hoppas på en halsbrännefri morgondag. Än så länge, peppar-peppar.
Jag mår bra är och är förvånasvärt pigg. Funderar på att köpa ett klippkort på badet. Det skulle vara skönt att röra lite på fläsket nu de sista dagarna inför förlossningen.
11 november, tjej – Petra
11 november, tjej – Prinsessan Johanna
15 november, tjej – Purvi
17 november, kille – Solle
18 november, tjej – Annelie
19 november, tjej – Caroline
23 november, tjej- Blondie
26 november, tjej – Nina
23 november, kille – Fade
28 november, tjej – Tee
28 november, kille – Jenny (OBS! NY GISSNING. SE NEDAN)
28 november, kille – Ulven
29 november, kille – Frugan
29 november, kille – Jenny
Det är fem dagar kvar till den 11 november. Blir det Petra och Johanna som gissar rätt datum eller kön?
Tiden bara rinner iväg. Vad var jag egentligen rädd för när jag beslutade mig för 6 veckors ledighe
t? Halva tiden har ju fullkomligt runnit iväg. Åh vad det är skönt att slippa tentaångest och seminarier. Jag saknar såklart alla mina fina klasskamrater. Men jag har ju möjlighet att träffa dem ändå.
Idag kommer finfina P och hennes bedårande dotter på eftermiddagsfika. Det blir premiärbesök eftersom hon inte hälsat på oss i vårt nya boende ännu. Jag kanske ska hänga upp en ballong på dörren?
Hur det blir med ballongen återstår att se, men en sak är säker. Jag ska nu dammsuga golven och baka en äppelkaka.
Kolla, kolla. Kan ni förstå att en mage kan bli såhär stor???
Okej, magen har inte gått från tvättbräda till Barbamamma, utan från degklump till Barbamamma XL. Hursomhaver så älskar jag min mage. Den är stenhård och där inne ligger en liten skatt och bidar sin tid.
Jag har funderat över det här med att lägga ut bilder på magen. Genom åren har jag nämligen haft lite komplex för min mage. Den har aldrig varit platt och det har alltid funnits minst ett stadigt lovehandle. Jag har haft en badhanduk virad om mig på stranden och har kastat den så nära vattnet som möjligt.
Mitt magkomplex släppte när jag väntade Toddo och de första bristningarna bosatte sig. Magen är rund, go, randig och min. Vi kommer hänga tillsammans så länge jag lever och varför ska jag gå runt och ogilla en så stor del av mig själv?
Neh, det där med komplex har jag lagt åt sidan. Numera älskar jag hela min kropp och det är väldigt frigörande. Kvinnokroppar är enligt mig något utav det vackraste som finns. Jag älskar hur kvinnans kropp åldras. Hängpattar, bristningar, åderbråck och rynkor. Det är vackert, det är livet. Att låta naturen ha sin gång hör liksom till.
När bebbe har ploppat kommer jag självklart börja motionera och tänka på vad jag äter. Men detta ur ett hälsoperspektiv. För att jag vill vara frisk och hålla en lång tid framöver. Att sedan få känna sig lite slank och sexig är ju inte alls fel för självkänslan.
… enligt min barnmorska som jag träffade igår tillhör gravida riskgruppen av två anledningar.
1. Immunförsvaret är nedsatt till viss del för att fostret inte skall stötas ut.
2. I slutet av graviditeten blir det trängre bland de inre organen eftersom barnet tar stor plats. Detta gör att lungorna får mindre plats i bröstkorgen och att kroppen då skulle ha svårare för att tackla ett virus.
Jag har börjat vackla. Från att ha varit inställd på att inte veccinera mig börjar jag nu gå i tankar på att faktiskt göra det. FAN! Jag gillar inte att behöva fatta beslut om sådant här. För gravida kvinnor boende på Södermalm är det bara att åka upp till förlossningen och ta en spruta. Lätt som en plätt, sen slipper man fundera mer. Men jag vet inte…
Hur tänker DU angående vaccinering mot svinis???
Idag är det 22 dagar kvar till beräknad förlossning och jag ska ha en myspys dag med mig själv. Toddo är på dagis och jag skruttar runt i palatset helt alléna.
Om allt går enligt tidsplanen är det 25 dagar kvar tills jag blir två barnsmamma. Herregud, vart tog all tid vägen? Jag har idag varit gravid i 255 dagar av 280. Jag har massor av bestyr att fixa innan bebbe kommer, men jag har hamnat i någon koma där jag bara slappar och sover.
Känner mig helt skum i kroppen. Adrenalinig på något vis. Det känns som om hela jag är helt överspänd. Jag kan knappt andas och har en konstant känsla av mjölksyra överallt i kroppen. Dessutom trycker det på nu, något trycker verkligen ner på mitt underliv. Barnet ligger fixerat sedan flera veckor tillbaka med huvudet ner och fötterna upp.
Ni vet, boa som i att göra fint och finna trivsel i sin närvaro under graviditeten, ett naturligt fenomen som drabbar de flesta havande kvinnor. Jag vet att bloggen bytt skepnad otäckt många gånger på senaste tid. Snart kanske bloggens design ändras igen. Måste bara känna efter. Ha tålamod.
Senaste kommentarer