Häromdagen när jag var inne bland mejeriprodukterna på Hemköp gjorde jag en härlig upptäckt. En trevlig man bjöd stressade fredagskunder på smakprov. Jag har aldrig druckit havredryck tidigare och har väl aldrig haft några egentliga planer på att göra det heller. Mannen var övertygande att jag gav det en chans. *Kaboooom* Där blev jag träffad av Amors pilar och nu är jag helt förälskad i denna goda havredryck smaksatt med choklad.
Ett glas av detta till frukost och jag känner mig helt salig. När vi gick in på Willys igår såg jag i deras kampanjblad att de sålde tre paket för 27 kr. I min fantasi köpte jag nio liter och bunkrade upp ett lager i kylen. När jag sedan kom fram till mejeriavdelningen var just denna sorten slut. Jag är tydligen inte ensam om att gilla den.
Nu skulle jag vilja ha lite fakta av dig som läser. Har du druckit den? Vad är det som är så speciellt med havredryck? Är det bra för magen? Jag inbillar mig att det är som att äta gröt fast i flytande form.
Tidigare idag pratade jag med min storasyster som bor nere i Småland. Vi pratade om ditten och datten, föräldrarskap, städning och hur vi ska fira jul i år. När vi lagt på luren kände jag mig:
1. Som en bättre mamma
2. Som en bättre sambo
3. Som en extremt ris ala malta sugen apa.
Nu har jag smällt i mig en pimpad risgrynsgrötkorv. Lätt som en plätt och lika gott som onyttigt. Blanda gröt med grädde och florsocker. Mums.
Varför säger man hönsris med currysås när det i själva verket rör sig om helt andra saker. Kokt kyckling med ris och currysås är den rätta benämningen på denna delikata rätt. Gott både till lunch och middag. Enkel att tillaga.
1. Koka en hel kyckling i cirka 1 timma/kg. Jag brukar koka i 2 timmar. Krydda spadet med kycklingbuljong, salt, peppar, curry och allt annat du tycker om.
2. Smält smör i en kastrull och tillsätt lite mjöl. Häll på spadet från kycklingen (när det kokat klart). Mjölk, grädde eller lite creme fraiche. Mer curry och voila. Där har du en god currysås.
3. Servera med ris och sallad.
Bjud en god vän och hennes gulliga hund på lunch och njut. Passa er för 8 måndersbebisar. De har extremt långa armar och ska alltid ha ett finger med i spelet.
Gårdagens bullbak var lyckat. Köket såg ut som en jordbävning, storebror frossade i pärlsocker, mandelmassa och smör/socker/kanelfyllning. Han var i gott sällskap, jag frossade på hyfsat bra jag med. När bullarna äntligen var färdiga kunde jag inte hejda mig utan mumsade i mig fyra stycken. De var himla goda och jag har äntligen lärt mig mammas ”knyta-kanelbulle-knep”. Hitills idag har jag ätit fyra kanelbullar. Att äta kanelbullar är lite utav min specialité.
… två goda komponenter. Vispa samman med fett och socker. Vips så har du en dödligt god marmelad. Tillsammans med två rostade brödskivor, ost och ett stort glas med chaite blev detta dagens frukost.
Mmmmmm… Semla…. Mmmmm… Jag har bjudit in ett gäng vänninor med kids på måndag. Jag tänkte ha ett ”after-dagis-party” där sockertopparna ska nå oanade höjder.
Om barnen röjer inne på Toddos rum, så kan mammorna sitta kring bordet och frossa i grädde, bulle & mandelmassa. Det blir väl bra? Jag surfade runt efter semelrecept och hittade www.semlor.nu En sida som verkligen föll mig i smaken.
Jag har ett mantra som jag tar till när jag är lat och slö. Just do it! Det brukar funka ganska bra. Nu har jag sedan i måndags applicerat mitt mantra på mina tänkta 10 000 steg som jag ska uppnå. Det handlar om planering.
7.00 Frukost, fixa ungar och mig själv
8.00 Lämna på dagis, gå långpromenad
9.30 Komma hem
10.00 Äta mellis, amma
Ungefär så ser mina mornar ut. Om jag bara gör det, traskar iväg på långpromenad med en gång. Då blir det gjort. Det var dagens tips. Nu frukost…
Vi är tillbaka från äventyret på Värmdö och jag har återhämtat mig från helgens nachosdiet. Januari blev februari och nu bloggar jag igen. Väl mött!
En fruktsallad är född. Banan, kiwi, melon, äppel, clementin & blodapelsin. Jag är rätt så kass på att få i mig frukt, men sedan en tid tillbaka gör jag en fruktsallad på morgonen som räcker i en eller två dagar. Då är det bara att fylla en skål till mellis.
Mmmm. Idag gav jag efter för sockret och stoppade i mig minst 8 av mina hembakta kanelbullar. Onödigt men väldigt gott. Väldigt gott. Vet ni vad? Jag tänker inte deppa ihop för det. Hellre nästan rätt än helt fel. Imorgon tar jag nya friska, sockerfria tag.
Vi brukar köpa en hel laxfilé vid jämna mellanrum. Vi delar den i bitar, fryser in, rimmar och gravar. Himla praktiskt istället för att köpa färdigpaketerade laxfiléer i små och dyra förpackningar. Vi gillar att laga mat. Jag och älsklingen alltså.
I kylen ligger nu en färdig gravad lax. Den ska ätas tillsammans med den dillstuvad potatisen som jag ska färdigställa nu.
Igår bakade jag och Toddo kanelbullar. Detta var tredje gången i mitt liv som jag bakade bullar och första gången i mitt liv där bullarna blev ätbara.
Jag brukar ha lätt att lära mig saker, men när det gäller kanelbullebakande så har jag total avsaknat av talang. Saker att tänka på till nästa gång är att smöret till fyllningen måste vara rumstempererat så att det går att bre ut på degen. Smöret räckte inte till sista ”plattan” och då strödde jag socker och kanel över. BIG MISTAKE! Det fastnar inte i degen utan lägger sig som löst pulver och trillar bort efter gräddning.
Bullarna blev riktigt goda och jag fick en bekräftelse på att min sockeravgiftning har fungerat. Istället för att äta tio bullar åt jag tre och sedan var jag nöjd. Mycket nöjd. Är inte ens sugen nu.
… vågen ger indikationer på att mina – 2 kg snart ätit upp sig och omvandlats till – 0 kg. Hoppsan, jag är verkligen bra på att inte gå ner i vikt. Nytt år, ny start… Återkommer om ämnet på tisdag.
… romrussin, cocoskola, marsicréme & likörtryffel. Men vad fasen? Om jag på egen hand har lyckats tömma asken på de andra pralinerna så varför skulle jag inte greja att äta upp de sju sista???
… innebär det att man blir extremt hård i magen eller är det bara jag??? Vad gör man åt hård mage? Jag är inte sugen på mosat katrinplommon på burk. Nu har jag ätit linser till och från i över en vecka.
Allvarligt talat, det känns som om jag ska krysta ut en elefant från rumpan varje gång jag går på toan. Får hålla i mig för att klara av smärtan.
Kan det vara sådana där gravidhemmorojder som kommit på att de missade min graviditet och nu ska ta igen allt retroaktivt?
I lördags bakade jag en sats lussekatt efter detta receptet. Jag gav bort 10 stycken, Toddo har ätit 5 stycken och resterande lussekatter har sedan i lördags en efter en ätits upp av mig…
De sista fyra lussekatterna utgjorde dagens frukost. My lord. Jag är en lussekattsknarkare. Begreppet lagom existerar inte i mitt vokabulär när det rör sig om lussekatter. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska baka en sats till eller om jag helt enkelt ska ägna mig åt avvänjning…
Det har stormat och åskat idag. Men efter regn kommer solsken. I sovrummet ligger nu två söta små barn och sover. Älsklingen är iväg och tränar, jag har en stund över för mig själv. Tid till eftertanke.
Jag är så väl medveten om vad det är som triggar igång mig just nu. Det är mycket hormoner i omlopp och BVC-sköterskan pratade idag om att de flesta nyförlösta kvinnor hamnar i en slags babyblues som kan vara i allt från ett par dagar till en vecka eller två. Eftersom jag är medveten om det känns det helt ok. Jag är till och med ganska imponerad av vad lite hormoner kan ställa till med. Är man en dramaqueen sedan tidigare vet jag inte alls vad nästa nivå ska betecknas som.
Hursomhelst. Svea växer så det knakar. Precis som jag trodde. Hon har gått upp 400 gram på 5 dagar. Inte illa. Jag börjar misstänka att vispgrädden i mina varma choklader gör sitt till. Svea ska gå upp och jag har bestämt mig för att gå ner. Inte banta eller så, men avbryta ”gotti-gott-dieten” som jag lade mig till de sista veckorna i graviditeten. Från och med nu är det intagsstopp på varm choklad med vispgrädde, choklad & annat som tillhör kategorin ”snask”. Jag ska äta lagom stora portioner, på regelbunda tider och försöka ge mig på lite promenader.
Jag tycker om att ha små projekt för mig. Mitt mål är att gå ner till 80 kg. Mer om detta snart…
Idag ställde jag mig på vågen. Jag vägde exakt 105 kg och är ett stadigt stycke kött med andra ord. Nu har jag gått upp 8,5 kg. Vägde 96,5 kg när jag blev gravid.
Jag är inte särskilt viktfixerad egentligen. Nu är ju viktförhållandena lite speciella med tanke på att jag är i slutskedet av en graviditet. Men innan jag blev gravid hade jag alltså en övervikt på 15-20 kg. Något som jag efter att bebbe ploppat ska försöka ta tag i. Det ska bli jätteroligt att gå ner i vikt. Eftersom jag har haft lite foglossning under graviditeten har jag tagit det jättelugnt med promenader och motion. Det har inte varit värd ”dagen-efter-upplevelsen” nämligen att knappt kunna gå. Därför har jag istället gått små myrsteg och tagit det väldigt lugnt. Men efter ”bebbeplopp” hoppas jag på att kunna ta långa, sköna och raska promenader.
Från en resa till en annan med andra ord. Då jäklar ska jag bli kvitt gäddhäng, bilringar, lovehandels och allt annat som smygit sig på under de senaste tio åren. Jag var inte överviktig som barn, utan detta var något som hände i slutet av mina tonår. Jag flyttade hemifrån som 17-åring. Blev för snål för att laga ordentlig mat. Levde på nudlar och pasta. Hoppade över frukosten, festade i massor och åt på oregelbundna tider. Slutade motionera. Fick jobb på Hemglass vilket resulterade i att jag åt kopiösa mängder glass om dagarna. Sakta men säkert började mitt stiliga och slanka jag förvandlas till ett ”jag” som jag fortfarande inte riktigt kan förlika mig med.
Jag började banta. Gick med i viktväktarna. Jag började svälta mig själv, jag slutade äta, jag åt som en häst. Jag drog på mig en lättare form av ätstörning. Det kunde ha resulterat i bulimi, men gick lyckligtvis inte så långt. Jag fick hjälp på en suverän ätstörningsklinik i Huddinge och är sedan 5-6 år fullt frisk i huvudet. Fri från tvångstankar kring mat och vikt. Det enda spåren av ätstörningen är mina överflödiga kilon. Men man får ta en sak i taget. Nu ska jag först ploppa bebbe och sedan tar jag tag i nästa projekt. Jag vill leva ett långt, f
risk och hälsosamt liv. Herregud, nu har jag ju snart två barn och i framtiden kanske jag får barnbarn. Jag vill hålla hela vägen. Astrid Lindgren firade sin 80-årsdag i Gobiöknen. Coolt tycker jag och satsar på att fira min 80-årsdag med en underbar Pina Colada någonstans på en karibisk ö.
Varför är det egentligen så tabu att tala om vikt? Jag får känslan av att vikt är något som är nästintill fult och skamfyllt. Alla mina vänner träffar ju mig i verkligheten och vet ju exakt hur jag ser ut. Spelar det då någon roll om de vet att jag väger 105 kg eller inte? Nej, jag tycker inte det. Jag gör ju det, åtminstone ett tag till. 
Veckans Sofo är Café String. Fiket ligger vägg i vägg med Mini Rodini, som var förra Veckans Sofo. Café String har funnits sedan urminnes tider. Innan jag flyttade till Stockholm (2000) hade jag en obligatorisk fika på String vid alla mina Stockholmsvisiter.
Det som fashinerade mig då var att allt där var till salu, så var det då och så är det nu. Du kan köpa koppen du dricker ur, stolen du sitter på, tavlan som hänger på väggen eller saltkaret på bordet. Mycket charmigt tycker jag.
På helgerna har de frukostbuffé för 65 kr. Det brukar alltid bli knökfullt. Med andra ord gäller det att vara där i god tid för att få ett bord.
1. Värm ostkaka i micron
2. Lägg på lite vaniljglass och låt den smälta ihop lite med ostkakan
3. Ät och fröjdas.
Senaste kommentarer