Kambodja… Det första som ploppar upp i mitt huvud är att Angelina Jolies son är adopterad från Kambodja. Jag minns tillbaka på en bild av hennes son när han var liten. Han hade mohikanfrilla. Det var på den tidan innan jag fick barn och jag tyckte det var fint: ”Om jag en dag får en son ska han ha mohikanfrilla.” Mohikanfrilla är det sista min son har, jag skulle nog vilja kallad hans style för traditionell pottfrisyr med inslag av hack. (Vi klipper honom själva.)
Åter till Kambodja.
Här kommer en officiell utskällning till mina historielärare som envisades med att traggla svenska kungar. Jag har inte ett minne av att vi någon gång pratade om vad som försiggick i Kambodja på 70-talet. Nazityskland, oh yeah! Det tragglades så det stod härliga till men Kambodja? Glömdes det fruktansvärda folkmorden i Kambodja bort av historielärarna? Tydligen.
Året är 2005.
Jag har varit hemifrån i snart ett helt år. Efter 9 månader i Australien bestämmer jag mig för att tillbringa en tid i Asien. Jag flyger till Kuala Lumpor, stannar ett par dagar. Flyger vidare till Thailand, stannar någon vecka, får en plötsligt lust att åka till Kambodja. Sagt och gjort. Jag vet ingenting om Kambodja (förutom att Angelina Jolie, ni vet) DÄR får jag reda på landets fruktansvärda historia. FOLKMORD. Många av de lokala invånarna jag lärde känna hade mist någon anhörig i de röda khmerernas framryckning under ledning av Pol Pot. Jag kände mig som ett ägg när jag fick höra om det här. Hur kunde jag INTE veta? Visste du???
Under veckan som gått har det pratats om Kambodja. Den föredetta fängelsechefen som ansvarade för massavrättningar var den första av de Röda Khmererna att bli åtalad. Han dömdes till 35 års fängelse. Det känns lite tokigt att posta semesterbilder från min resa där i just detta sammanhanget, men jag gör det ändå. En annan dag ska jag berätta lite mer om hur jag upplevde Kambodja. 
Bambi har skrivit ett inlägg där hon reflekterar över tiden innan hon blev mamma och hur annorlunda livet var då.
Ljuvliga liv. Jag tycker iofs att livets alla skeden är charmiga och jag kommer alltid minnas tillbaka tiden före familjelivet med en något romantiserad bild. Jag inbillar mig att vi lever vårt liv som vi gjorde innan vi fick barn. Barnen hänger med på allt och för oss är det aldrig besvärligt. Allt går om man vill. Både jag och min sambo är ju något av en upptäcktsresande farbror Mac. Vi gillar att resa och har rest mycket både tillsammans, varförsig och med barnen. Att resa med barn är lite annorlunda eftersom man plötsligt måste tänka på bekvämlighet och comfort, det känns viktigt att saker och ting flyter på annars blir det ingen semester.
Vi har gjort ett par resor med våra barn. När Toddo var 5 månader åkte vi till Dominikanska Republiken. När han var 1 år flög vi till Brasilien. I våras reste vi för första gången som tvåbarnsföräldrar det blev en vecka till Turkiet. Jag har tidigare varit lite ressnobb. ”Vaddå flyga charter???” *Fnys* Efter att jag fick barn har jag omreviderat det hela. Charter är perfekt för barnfamiljer och jag kan varmt rekomendera det.
Latmask. Sjusovare. Arbetsskygg.
Som småbarnsmamma är det ett privilegium att kunna sova ut. Ta sovmorgon som det heter i folkmun. Här, på svärföräldrarnas domäner upplever jag att dessa sovmornar mottages av förakt.
Hela min familj sover och jag får en ångestattack när jag hör svärisarna utanför vårt hus. Jag vet att de har varit uppe i okristlig tid. De har ätit frukost och är nu mitt uppe i dagens bestyr. Jag vet att de kastar blickar mot vår stuga och tycker att vi är lata, sega ock konstiga som ligger i sängen trots att klockan passerat halv nio.
Naken.
Nedkyld.
Solnedgång.
Myggbett.
Våt i håret.
Kalla droppar, droppar skönt.
Skålat i champange.
Ätit kanelbullar.
Ätit choklad.
Ätit casewnötter.
Mår oförskämt bra.
Jag lever upp till myten av mig själv som penntroll.
När jag bodde i Växjö kunde jag ibland bli avis på alla Stockholmsbor som hade allt roligt bakom knuten. Det är i storstaden det händer, med undantag Ockelbo idag. (Berghagen och Lill-Babs skulle tydligen uppträda där idag.)
Nu bor jag mitt i smeten och idag är decenniets förmodligen tuffaste fest. Jag sitter på en buss till Ingarö och har lite ångest över att missa bröllopskortegen. Jag trodde inte att jag skulle bry mig, men när jag var vid Slussen och såg alla båtar sög det till i magen. Nåväl, vad är väl en bal på slottet jämfört med familjeaktiviteter och kompisfester?
Alanya har en jättefin strandpromenad. Här tickade stegräknaren på som bara den. Jag har tänkt lägga ut bilder från resan i Alanya under en längre tid, men det har alltid kommit något i vägen. Bättre sent än aldrig.
En dag promenerade vi iväg till en frukt och grönsaksbazar. Vi köpte ett kilo jordgubbar för 10 kr och massor av kryddor.
Tips om Alanya måste jag såklart dela med mig utav. Här följer en kavalkad av sådant jag tyckte var bra med Alanya. Jag börjar med hotellet.
Hotell Royal Palm
Ett mycket fräscht hotell med gäster från huvudsakligen Sverige, Finland, Holland, Danmark och Tyskland. Rummet var välstädat och det kändes rent.
Internetuppkoppling
I lobbyn fanns trådlöst internet utan kostand, ville man surfa på hotellets datorer kostade det 3 euro för en timma.
Mat
Maten var god men inget märkvärdigt. Vill man frossa i bladpersilja och fetaost så har man hamnat i bladpersilja och fetaosthimmeln. Det var vad veckans kost bestod av för min del. Har man barn fanns det alltid någon pasta att välja mellan, samt turkiska köttbullar som iofs inte såg ut som köttbullar. De var avlånga och smala. Köttkorvar kanske man skulle kallade för egentligen. Kaffe och dylikt fick man ta ut automat men ack så gott det var. Öl, vin och sprit fick man dricka hur mycket man ville. Men jag hade med kaffet och bladpersiljan hittat mina två starka kort, allt annat var ointressant. Eller???
Nja… Efter lunchen bjöds det på pizzaslice som serverades vis stora poolen. Plötsligt så kom jag på en tänkbar anledning till varför vågen visar 1 kg +.
Sol och bad vid poolen
Hotell Royal Palm har två pooler. En huvudpool där det finns en poolbar och pizzabagare, samt en liten där det finns två vattenruchkanor. Vid båda poolerna finns det solstolar. En som är viktig att känna till är ”finns det solstolar så finns det tyskar som paxar solstolar”. Innan frukost så rusade tyskarna ner till poolen och bredde ut sina handdukar på solstolarna.
Hem ljuva hem. Blogg ljuva blogg. Borta bra men hemma bäst. Så är det.
Nu är jag hemma och börjar sakta men säkert komma igång. Toddo är på dagis, Lovi sover, älsklingen är på jobbet, tre maskiner tvätt snurrar i tvättstugan. Jag är brunbränd, väger 1 kg mer än sist, har köpt 3 stycken tidningar som handlar om hälsa och är nu extra motiverad att slimma. Mer om detta i bantarbloggen.
Vädret här hemma verkar ju inte ha varit det bästa. Jag inbillade mig att alla knoppar skulle ha brustit och att våren grönska skulle varit i full blom nu när vi kom hem. Vad kul att det inte var så. Jag älskar våren och hade ärligt talat lite ångest för att att missa en vårvecka.
Imorgon far vi hem. En vecka i Turkiet och jag känner mig som en nyutslagen ros. God mat, långa promenader, massage, skönhetsbehandlingar och massor av familjemys. Livet kan nog inte bli så mycket bättre.
Eller tidernas sämsta inköp? Nåväl, jag har lekt orientalisk dansös och det har stimulerat smilgroparna samt de nästintill obefintliga magmusklerna.
Om någon någonsin vill låna så vill jag vara informera Er om att jag har en uppsättning magdansöskläder i garderoben.
Vi har det oförskämt bra här i Turkan. Det solas, badas och gosas nonstop.
Nu far vi till solen och värmen. Två veckor blev en tack vare vulkanen. Men det gör inget. En vecka på ett all inclusive i ett varmt land känns helt okej. Det ska bli härligt att få tillbringa alla timmar av dygnet i en hel vecka tillsammans med familjen. Ha det skönt här hemma. Kram på Er!
Ja, snart är väskan packad. Nu är resan betald och vi far till Turkiet i helgen. Sol, bad och familjemys. Gud vad skönt det ska bli.
Jippie! Jag fick min teori bekräftad. Sedan en timma tillbaka har man på svts hemsida kunnat ställa frågor om vulkanutbrottets konsekvenser till de två experterna Kevin Noone, professor i kemisk meteorologi och Tom Bellander epidemiolog Institutet för miljömedicin.
Vulkaner är något som fashinerat mig sedan barnsben. Så även landet Island som alltid varit mitt favoritresmål. Vulkanutbrottet till ära bjuder jag på ännu en bild från min Islandsvistelse.
Med en ansiktsmask av kisel och lite geggamoja blev jag som en ny människa. Jag och min isländske vän Brynjar badar i Blue Lagoon.
Det ångar & ryker överallt. I vattnet var det runt 40 grader och i luften 6 grader.
Om du någon gång besöker Island så åk till Blå Lagunen. Det är mumma för själen och huden.
Eyjafjallajökull!
Vad har du ställt till med???Inser du att du sätter vår resa på spel? Du kunde väl ha tajmat ditt utbrott lite bättre? Vi har ju tänkt flyga iväg om sisådär en vecka. Som det ser ut just nu står ju flygtrafiken helt stilla. Jag är hellre strandsatt i Turkiet än här om man säger så. Bara för det så kanske jag blir strandsatt i Turkiet någongång i mitt liv och det kanske inte är så kul egentligen. Men hursomhelst. Sluta upp nu. Have break, have a kit kat. Låt flygtrafiken stabilisera sig ett tag så att vi kommer iväg på vår hett eftertraktade semester. Sen kan du börja leva rövare igen. Okej? Deal?
Eyjafjallajökull är en riktigt busig glaciär. Det hör man ju på namnet. Jag bjuder på en av mina egentagna Islandsbilder med Eyjafjallajökull i bakgrunden.
Är det någon av alla mina kloka läsare som har något att säga om detta land? Jag har aldrig varit där. Just nu sonderar vi ”sista-minuten-terrängen” och det finns många resor till just Turkiet. Tanken är att La Familia ska spendera 2 sköna veckor i ett lagom varmt land. Vid en pool på ett all-inclusive hotel. Detta inom snar framtid. Fördelen med Turkiet är att det bara är drygt 4 timmars flygresa.
När Toddo var 5 månader flög vi till Dominikanska Republiken och när han var 15 månader for vi till Brasilien. Nu när det är två barn i familjen känns det lite magstarkt att göra en långresa. Vi vill bara ha ett skönt miljöombyte i väntan väntan på sommaren.
Staden Alanya. Det ser inte helt tokigt ut om du frågar mig.
Uteplatsen är pimpad och jag är pimpad.
Det har blivit dags för årets stora händelse inom häxvärlden. Nu ska det bolas med Hin Hole. Köttkulla, jag menar Blåkulla nästa.
Det var på den tiden få jag arbetade. Arbetet jag blev uppsagd ifrån när jag blev gravid med Toddo. Jag reste mycket och en gång när jag var på väg till Göteborg passerade jag en vägskylt ned ortsnamnet Köttkulla. Jag kunde inte låta bli att göra en avstickare för att undersöka hålan. Ett groteskt namn på ett litet samhälle. Vem kommer på ett sådant namn?
Hursomhelst så kom jag att tänka på Köttkulla när jag testade mammas köttkvarn. Det var roligt att mala kött. Kändes genuint på något vis. Köttkulla var ett litet samhälle med övervägande gula hus. Där fanns en strumpfabrik och några hästar i en hage.
Imorgon kväll far vi norrut. Det har blivit dags att avrunda denn Smålandstripp. Förstår ni vad länge vi har varit borta? Nästan två veckor!
Det ska bli då himla skönt att komma hem. Jag behöver rutiner nu. Det känns som om jag har suttit och ätit i två veckor. Kroppen längtar efter att få röra på sig. Jag har spring i benen.
… men hemma bäst. Fast å andra sidan känner jag mig som hemma när jag är hos mamma.
Jag saknar älsklingen. Det hade ju inte varit helt fel att krypa upp i hans gosiga famn om kvällarna. Fast å andra sidan så får jag ju krypa upp i mammas famn och det är också mysig.
Jag saknar stegräknaren och mina joggingskor. Fast å andra sidan så ska jag leva ett långt liv. Jag kommer hinna gå till Göteborg och jag kommer hinna komma i gång med löpningen.
Jag saknar att kunna ta en spontanfika eller lunch med någon vän. Fast å andra sidan så finns det ett Waynes Coffee i Linnégallerian en minut härifrån och det är en lyx att äta mammas thaibuffé till lunch var dag. Imorgon ska jag träffa en vän. Det ska bli skoj.
Nu har jag bokat hemresa till Stockholm. Vi åker hem tisdagkväll och förväntas vara framme vid midnatt.
Småland med en twist. Växjö med thailändsk touche. Som ni kanske känner till är jag ett halvblod av den härliga mixen thailändare, indier och svennebanan. Mamma är halvthai/halvindier och pappa är svensk.
Nu sitter vi här i soffan och tittar på kvalitativ thailändsk tv. Det är Thailands svar på After Dark som svänger sina luviga ben till publikens jubel. Mamma lagar thailändsk husmanskost, vi dricker ingefärste och myser. Det känns som om jag befinner mig så nära Thailand jag kan komma utan att resa dit.
1 st barnvagn
1 st ståbräda
1 st skötväska
1 st babysitter
1 st resväska
1 st mjuklift
1 st babybjörn
1 st mamma
2 st barn – en i vagnen och en på magen
Resan tog 4,5 timma. Toddo röjde runt på ett sätt som bara han kan. Lovan gungade i sin babysitter tills hon blev varm och lades på lyftning. När Toddo blev trött somnade han i buggans sittdel som med enkelhet gick att ställa i sätet. Lovisa somnade i mjukliften. När båda barnet somnat mumsade jag bränd ”nelbull” och kände mig som supermum.
Alvesta även känt som White Trash Deluxe. Det är här navet för den småländska knarkhandeln ligger. Om en kvart är vi hos Mammie.
… den ena ungen (Lovi) sussade gott i sin mjuklift, den andra ungen (Toddo) satt och tittade på alla människor som stod framför honom. Mamman lekte med sin i-phone. Tåget stannade och fler männiksor steg på. Plötsligt gick allt väldigt fort. Jag tittade upp på mina barn och då såg jag att det låg en familjepizza på Lovis mjuklift. Inte familjepizza som i Hawaii eller Capriciosa utan familjepizza som i stor spya.
Spyan kom från min son. Folk skingrades, tåget ryckte till och vips stupade en gammal dam över sin rulator och fastande mellan den och ett säte. Jag försökte torka spya och hjälpa gammal dam samtidigt. En dålig kombination. Väl hemma friskande det lilla gossebarnet till och det var som om ingenting hade hänt. Förmodligen en lättare variant av matförgiftning. Jag har ingen aning och vågar knappt tänka på hur begreppet handhygien anammas i kåvmojer.
Just nu sitter jag på tunnelbanan på väg tillbaka. Våren har bjudit på ett fint smakprov. Jag vill ha mer. På vägen till Farsta stannade jag till vid en korvmoj. Eller Kåvmoj som man säger i Småland. Mätt i benen och mätt i magen. Dagens promenad är avklarad.
Vi är på gång. Jag har en känsla av att det kommer vara bra uppslutning på marschen. Bussen vi åker med har nekat många barnvagnar påstigning.
Långpromenad. Kungsholmen. Blåbärssoppa.
Vi är tillbaka från äventyret på Värmdö och jag har återhämtat mig från helgens nachosdiet. Januari blev februari och nu bloggar jag igen. Väl mött!
I stadens bussar finns en funktion som gör det möjligt att sänka bussen. Detta för att underlätta av och påstigning för folk med barnvagn eller rullator. Jag har två barn lastade i syskonvagnen som bortsett från ungarna är tungt lastad. Min dator ligger där under. Vi är på äventyr med destination Väster Haninge. Fröken Pc ska på spa och det är vi som ska föra henne dit.
Busschauffören kör vägrar sänka sin buss. Vi kommer knappt på. Han lämnar hållplatsen med en rivstart. Jag som nätt och jämt kommit på tappar balansen. Fattar ett stadigt tag runt stång och får vagnen rakt i magen. Aj!
- Hur fan kör du? ropar jag.
- Hur illa pratar du? replikerar busschauffören.
- Lika illa som du kör, ropar jag tillbaka.
- Du kör inte bra, svarar han.
Kan någon förklara logiken i hans uttalande? Vad menade han?
Senaste kommentarer