5.57 km nonstop

Har du rört på fläsket idag? Det har jag. Jag sprang 37 minuter och känner mycket nöjd med min insats. Imorgon är det tisdagsvikt.

6.1 km

Hurra för Apan! Jag agerar hejarklack åt mig själv för jag är så sjukt nöjd med dagens ”må bra insats”. Kan ni förstå att jag sprang i 41.37 minuter utan att stanna? Pepp på er därute.

Bränn fett i oktober

Jag tänkte köra hårt med trimmande och slimmandet ett tag nu. Det känns värdelöst att stampa upp och ner kring 85 kg. Nu har jag dessutom gått upp till 87.6 kg.

Jag tänker mig en liten peppkampanj där alla vi som vill tappa ett par kilon hejar på varandra och kommenterar sin daglig ” må bra insats” i detta inlägget. Kampanjen heter ”Bränn Fett i oktober” och varar hela oktober ut. Har du motionerat idag?

/ Apa på väg in till badet

Update: WOW, vilken härlig uppslutning. Hoppas fler hoppar på kampanjen. Det skulle vara toppen om ni som prenumererar gillar detta inlägget på bloglovin. Då kanske fler blir peppade. Pepp- pepp!

Att jogga eller inte jogga, det är frågan

Bortsett från att jag ikväll sprudlar av inspiration och skriver massor av roliga blogginlägg som jag känner att jag vill posta, posta, posta på en gång så känner jag ett enormt sug efter att springa av mig lite. Älsklingen är hemma vilket sekund som helst. Ska jag ge mig ut eller inte? Vilken beslutsångest.

Imorgon är det tisdagsvikt och bara det fakum gör mig ordentligt sugen på att ge mig ut och röra på fläsket.

Var stolt över det du kan just nu

Jag slappnar av framför mitt favoritprogram Kobra. Hemkommen, strechad, situpsad, duschad och vattnad. Kvällens löprunda tog självförtroendet till en högre nivå. Idag sprang jag min B-runda för första gången på länge.
A = 15 minuters löpning
B = 30 minuters löpning
C = 45 minuters löpning
D = 60 minuters löpning

Jag kände mig stark och klarade hela slingan utan att stanna. Det är häftigt att springa i stan. Människor på Götgatsbacken gick höstklädda i fina jackor och skor. Jag sprang svettig uppför backen med bra musik i öronen, helt i min egna värld, kastade blickar åt olika skyltfönster och betraktade människor i förbifarten. En snabb tanke kilade förbi:

Tänk var stolt jag var första gången jag sprang denna slingan utan att stanna. Det kändes som om jag hade bestigit ett berg. Nu känns det inget märkvärdigt utan snarare som ett hån mot de C och D turer jag klarat efter B-genombrottet.

Man ska vara snäll emot sig själv och jag ska verkligen vara stolt över det jag presterar nu trots att jag visat upp bättre resultat tidigare. Nu är nu och jag måste leva i nuet annars tappar jag bort mig själv. Imorgon är det onsdagsvikt eftersom tisdagsvikten idag uteblev. Stor kram på er allihopa, ni som fortfarande inte tryckt på prenumerationsknappen borde göra det. Tänk vilken glad överraskning jag får när jag vaknar upp imorgon bitti då.

Förra veckans tisdagsvikt landade på 87.2 kg om jag inte minns helt fel. Nu är det bara 10 kg kvar. Förhoppningsvis.

Efter fyrtio längder och tio minuter i en bastu…

… känner jag mig som en ny människa. Med lätta steg och ett sprängfullt vänsterbröst styr jag kosan hemmåt. Jag ska krypa ner i en varm säng hos tre små älsklingar, amma, titta på morgonnyhetern och välkomna ännu en dag i livet. En dag med en fantastisk start. Jag luktar gott och har även lyckats med en sneak peak inne i herrarnas omklädningsrum.

Pass No 1

 

Om mindre än en månad ska jag springa tjejmilen. Hur ska det gå? Det är mer än en månad sedan jag sprang, då sprang jag en mil två dagar i rad och sedan dess har jag inte rört mig något nämnvärt. Nu börjar jag få lite ångest. Latmasken i mig har försökt förtränga loppet in i det längsta. Nu finns det ingen återvändo. Nu måste jag komma igång.

Jag är nöjd med de 15 minuter jag sprang. Jag kände mig så stark och blev förvånad över farten, sen bara tvärdog jag. Träffade Mattias Gardell och sa till honom att jag tycker att han är bra. ”Tack, det var precis vad jag behövde höra just nu”, sade han och log. Jag ska fortsätta min ”Jag tycker du är bra kampanj”. Folk blir verkligen glada.

Tennis och jogging

Ikväll har det spelats tennis så det står härliga till. Lovi satt i buggan, Toddo cyklade fram och tillbaka över tennisplanen, på andra sidan nätet stod älsklingen som servade för kung och fosterland. Efter 45 minuter var vi nöjda och jag stack iväg på en joggingtur för första gången på alldels för länge. Heja mig.

Tjejmilen

Det börjar närma sig. Den 5 september ska jag galoppera fram i full kareta tillsammans med hundratals andra kvinnor. Hur ska det gå? Det känns som om jag har tappat allt vad kondition heter. Kommer jag hinna träna upp mig igen? Just nu blir jag anfådd av att gå upp för trapporna från bryggan när jag har Lovi i famnen. Frustande, flåsande och förvånad undrar jag hur det kommer att gå den 5 september. Ska jag åka hem från den ljuva skärgården bara för att hitta tillbaka till joggingrutinerna igen? Nope. Tror inte det.

Hur lyckas man springa en mil två dagar i rad?

Vilja. Ren vilja. Jag klarar inte att springa hela vägen. Idag var det tungt. Sprang 10 min, gick 1 min. Det ger väl med sig. Stockholm är en vacker stad. Jag älskar att bo här. Att jogga längs stadens vatten är en fröjd.

Hur lyckas man springa en mil?

Svaret är enkelt. Frossa i god mat i en vecka. Gå upp ett kilo. Bjud hem Bambi & Lady Dahmer på fika. Servera raberberpaj med vaniljsås. Ät mycket av pajen. Inse att du fortfarande sitter i sockerdjävulens fasta grepp. Bestäm dig för att kämpa. Kämpa, kämpa, kämpa. Jag har 10 kg kvar att gå ner och är nu halvvägs. Självklart unnar jag mig själv att äta och dricka gott. Men aldrig slutar jag att kämpa.

När jag sprungit 7 km fick jag ont i trampdynorna. Plötsligt kändes det som om det inte fanns någon dämpning i skon. Måste kolla upp det där. Kram på er!

5.45 km

Kvällens joggingtur tog cirka 36 minuter och var enligt beräkningar 5.45 km. Det flöt på och jag sprang utan att stanna. Med undantag för en tråkig incident som inträffade på slutet av rundan. Jag ber att få återkomma om det.

Stockholm Triathlon 2010

Den 29 augusti är det dags för Stockholm Triathlon. Jag måste ha blivit spritt språngande galen, men jag funderar på att anmäla mig. Det finns en tävlingsgrupp som heter ”sprint”. Där tävlar man i en distans som jag rimligtvis borde klara. De tre diciplinerna är 750 meter simning, 20 km cykling och 5 km löpning. Lätt som en plätt? Kanske inte, men det borde ju vara genomförbart.

Som gammal konstsimmerska med mycker vattenvana och simsätt behärskar jag simningen. Löpningen klarar jag av och cykla vet jag att jag kan. Jag gillar alla tre dicipliner och tycker det vore underbart att kombinera dem. Vilket roligt mål att träna inför. Frågan är bara om jag kommer klara springa tjejmilen veckan därpå. Hmmmm…

Är du sugen på att delta?

6.29 km

Igår slog jag mitt personliga joggingrekord genom att jogga 48 minuter nonstop. Allt flöt på och omgivningen var vacker. Så vacker att jag tvungen att knäppa en bild till bloggen. Självklart joggade jag på stället under mitt liveinlägg. Enligt mina uträkningar har jag sprungit 6.29 km. Sakta men säkert närmar jag mig 1 mil. Jag är så förvånad. Det känns inte som om det är JAG som gör detta. Detta trodde jag aldrig om mig själv.

Om man vill mäta en löpsträcka kan man göra det här.

Jag är nu anmäld till tjejmilen 2010

En gammal arbetskamrat ringde mig tidigare ikväll:
- Vi är tre tjejer på jobbet som ska anmäla oss till tjejmilen. Är du på?

Vad svarar man på det?
- Självklart!!!

5 september smäller det. Nu har jag ett rejält mål att kämpa för.

Med vinden i håret och guppande bröst…

Jag var hästtokig när jag var liten. Detta i kombination med en superallergisk mamma var ett psykande intresse. Se men inte röra. Det närmsta jag kom en häst var i pappersform. Jag plöjde igenom tidningar som ”Min häst” och läste hästböcker. Böcker som oftast handlade om att en häst blev skadad och skulle avlivas. Precis innan veterinären skulle sätta in dödsstöten kom en liten hästtjej och hennes stenrika pappa inspringades. Pappa köpte loss hästen och det var ju en jädrans tur eftersom det visade sig att hästen bara trampat snett. Eller något i den stilen.

Hästintresset levde dock vidare och när jag sedan flyttade hemifrån började jag på ridskola. Ridskola i kombination studier och dålig inkomst fungerade inte så bra. Ridsport är ett dyrt intresse. Jag red islandshäst när jag  var på Island och en dröm jag har är att galoppera i ett galet oväder på de mongoliska slätterna. Men innan dess måste jag öva. Lära mig. Skritta, trava och galoppera.

Tanken var att vi skulle åka på solsemster imorgon. Tack vare vulkanutbrottet verkar det som att vi blir kvar hemma. Vi kanske kan åka nästa helg. Om vi inte åker har jag dock en rolig aktivitet framför mig. Jag har bokat en privatlektion på en ridskola nästa söndag. Det ska bli så häftigt att få rida. Det var många år sedan sist.

Run Monkey! Run!

Det spelade ingen roll att joggingskorna kändes trånga. Det fanns tre alternativ att välja emellan:
1. Kapa en tå.
2. Springa barfota alternativt i högklackat.
3. Härda ut och springa ändå.

Med Ministey of Sound Radio i mina öron och en kropp full av frustration gav jag mig iväg på en löprunda. Jag sprang och sprang och sprang. De första minuterna kändes det som om min livmoder flugit ut. Sen kändes det som om jag inte kunde hålla tätt. Jag struntade i det och sprang.

Jag känner mycket nöjd med dagens prestation. Ett trendbrott av högsta rang i den nedåtgående trenden. Nu kan det bara bli bättre.

50 dagar kvar

Oj, oj, oj. Hur ska detta gå? Jag börjar få lite ångest. Vad har jag egentligen åtagit mig? Fy fan vad pinsamt om jag inte skulle lyckas genomföra loppet. Ni kära bloggläsare skulle ju bojkotta mig för att jag är så pinsam. Såvida jag inte har giltliga skäl att avstå loppet dvs. Latmasken har verkligen tagit mig i besittning och nu säger jag bara en sak: Demons out! Latmasken är ingen giltlig anledning till att inte slutföra mitt mission.

Nästa vecka är det jag som köper träningskort på Friskis och Svettis.

Hello Africa

Igår trotsade jag min förkylning/pollenallergi och begav mig till en dansdojo. Där fick jag mitt första möte med den Afrikanska dansen. *Wow* Kände mig som fisken i vattnet under uppvärmingen. Då gick vi igenom olika rörelser för sig. Easy Peasy tänkte jag, tills trumslagarna kom in och ”den riktiga dansen” satte igång. I en timma hoppade jag runt på måfå, sträckte ut en arm och skakade på rumpan i kombination svanka/kuta.

Det var roligt och ”rytmerna” som gruppen dansade till igår har de övat på vid åtta tillfällen. Nästa gång blir början på något helt nytt. Då ska jag hålla i hatten och ge mig fan på att klara kordinationen. Yeah!

När jag klev in i dansstudion stod stegräknaren på 5500 steg, när jag klev ut stod den på 13100 steg.

Hej hej bloggen!

Här har ni mig. På ett strålande humör dessutom. Jag har precis rastat stegmätaren och mig själv i sällskap av Camilla. Livet leker. Nu kommer våren. Det nya året har knappt börjat men jag säger som min goda vän Tee: år 2009 kommer bli ett alldeles speciellt år.

Ikväll ska jag, Tee och Mo gå på bio. Nu ska jag plugga, men först ett varmt bad med mycket badskum.

77 dagar kvar

Ingen cykeltur idag dock en långpromenad. Nu befinner jag mig på skolan. 9089 steg trippades och detta på 78 minuter. Mångsidig träning är nyckeln till ett lyckat lopp. Det är åtminstone vad jag inbillar mig. I helgen ska jag bearbeta min förkylning. Måste bli frisk så jag kan börja storsatsa med träningen.

81 dagar kvar som sagt

Jag cyklade fram och tillbaka till universitetet idag. Det kändes bra, men nu har jag fått lite ont i halsen. Min perverst höga hastighet på cykeln i kombination med en minimalt lite öppen hals satte sina spår. Eller var det bara den minimala öppningen i halsen som satte sina spår? Vem vet. Det spelar mindre roll.

Jag var inne på friskis och svettis idag. Tänkte eventuellt köpa ett träningskort där. 81 dagar kvar och lite spinning skulle sitta fint inför loppet.

Step by step

”Step by step ooh baby

Gonna get to you girl

Step by step ooh baby

Really want you in my world”

I torsdags införskaffade jag mig en stegräknare. Lite fånigt kanske, jag vet. Men faktum är att denna lilla hightechpryl hjälper mig på traven när det gäller att komma i form till tjejvättern. Vardagsmotion är mottot och sedan jag blev stegräknarmamma har jag rört mig betydligt mer än vad jag brukar. Det känns så iallafall. Man ska helst uppnått minst 10 000 steg under en dag, 3000 steg av dessa bör vara såkallade aeobicsteg. Aerobicsteg blir det när man går i rask takt i minst 10 minuter. Jag älskar min stegräknare.

81 dagar kvar

Idag cyklade jag Tott till dagis för att sedan trampa vidare mot universitetet. Det gick fort och kändes bra. Jag älskar att cykla. Jag känner mig stark i lårmusklerna. Om vädret tillåter ska jag fortsättningsvis cykla till universitetet.

88 dagar kvar

Oj, vad stressad jag blev nu när jag loggade in på bloggen och såg nedräknaren. Helgen har susat förbi, snabbt som attan och jag har haft fullt upp med att renovera. Nu är helgen över och renoveringen är färdig.

I morse cyklade jag Tott till dagis och sedan trampade jag till gymmet. Där cyklade jag 2 mil. Nu funderar jag på hur jag ska lägga upp en bra träningsplan. 88 dagar går fort.

Jag cycklar alltså finns jag

Under dagens träningspass cyklade jag 1,5 mil. Målet var att cykla 2 mil men jag fick ont i mitt knä och lättade genast på tramporna. Det är ingen idé att slita ut sig i förskott. Detta var första passet på länge, mjukstart, det är fina grejer det.

Efteråt sprang jag 1 km. Mest för att testa på hur det känns. Jag har ett väl inarbetat motstång mot just joggning. Har aldrig gillat det, men hoppas nu att det ska vända. Alla säger ju att det ska vara så underbart när man väl kommer igång.

Spatsera mera

För ett par veckor sedan fick jag ett oerhört sug att promenera, jag klädde mitt barn, placerade honom i vagnen och gav mig ut i Stockholmskvällen. Det var en skön promenad och jag tänkte att det skulle vara roligt att promenera en timma om dagen.

Förra torsdag instiftades tordagspromenad med en väninna. Tanken är att vi ska promenera tillsammans varje torsdag. Idag instiftades måndagspromenaden med frugan. Samma sak här, tanken är att vi ska gå tillsammans på måndag. Jag kom hem för en halvtimma sedan och känner mig så nöjd: Det känns skönt att prestera 1 timma och 10 minuters promenad. Att trotsa snöblask och latmasken. Tidigare ikväll bokades det in en promenad tillsammans med Tee. Vi ska rasta vovve och rulla barnvagn på lördag. Jag längtar.

Själva konceptet kvällspromenad kan jag verkligen rekomendera för alla. En timma om dagen är ingenting. Man mår bra, man får luft, man känner sig nyttig och det bästa av allt. Om man har sällskap av en god vän så finns det massor intressant att prata om. Man är social och motionerar samtidigt. Två flugor i en smäll.

Hoppsan

Pratade precis med svärmor. Hon kommer hit kl 10 imorgon och ska leka med barnet. Jag och älsklingen ska gå och träna. Nu fick jag lite askungeångest. Först bada, sen baka tårta och sen städa.

Tordagspromenaden

Jag har precis kommit hem efter en långpromenad. En väninna från Kunsholmen satte sig på bussen och åkte hit. Sedan traskade vi Slussen, Gamla Stan, Drottninggatan, Kungsgatan, Kungsholmen. Efter 1 timma och 20 minuter frös jag häcken av mig och hoppade på bussen. Nu ska jag ta ett varmt bad, sedan ska jag baka prinsesstårta.

Det har blivit dags

Att köra en 3X3:a igen. Träningsvärken har släppt och eftersom det är så underbart skönt med träningsvärk måste jag tillbaka till gymmet får att fylla på kicken.

Min sambo säger att träningsvärk är ett tecken på hur otränad man är. Vad svarar man på det? Skit ner dig. Det är det inte alls. Eller… Det kanske det är.