Hem > Okategoriserade > Highlights from 00-talet – 2002

Highlights from 00-talet – 2002

Jag kände två personer när jag flyttade till Stockholm och var de första året ganska ensam. Det gjorde mig ingenting, jag trivs med ensamhet. Efter att jag bytte arbetsplats hösten 2001 lärde jag dock känna ett gäng mysiga människor som blev mina vänner.

Men dagen före min 21 -årsdag kändes livet riktigt trist. Jag tänkte tillbaka på alla mina födelsedagar då familjen kommit in med dunder och brak på mornarna. Pappas specialmackor med skivad banan och mammas spännande berättelse om den dramatiska morgonen då jag kom till världen. Kvällen innan min 21-årsdag satt jag i köksfönstret och rökte. (På den tiden visste jag inte bättre, utan var en inskränkt camel lightare.) Halsbloss efter halsbloss, med en klump i bröstet. Jag saknade min familj, för första gången någonsin.

Tidigt, tidigt morgonen därpå ringer det på min dörr. Jag tittar på klockan som precis slår över till 05.30. När jag öppnar dörren står två av mina arbetskamrater där, med levande ljus och en frukostbricka. De sjöng ”Ja, må hon leva!” och jag började grina. Vilken överraskning!

Senare på kvällen var det fest, jag hade lagat smörgåstårta och bjudit in vänner. När vi satt där och skålade som bäst ringde det på dörren. Jag gick och öppnade. Utanför dörren stod en stor vas med tulpaner och ett stort paket. Det satt ett kort på paket. ”Förlåt! Grattis på födelsedagen! Kram A.”

Mr Mytomanius var inte dum han. Lite han han visst snappat upp under vår korta men intensiva tid. Han mindes tydligen att tulpaner är min absoluta favoritsnittblomma, att jag trånade efter den där svindyra men läckra lampan från Cocktail samt att jag behövde ett träningskort. Jag behöll alla sakerna med gott samvete.

Veckan därpå började jag träna. Under ett box-pass träffade jag en tjej och vi verkligen fann varandra. Det sade bara klick. Efter träningen tog vi en fika och pratade livet. Vi kom fram till att vi var väldigt lika och det kanske var därför som det hade klickat. Även hon var lantis från Småland. Hon hyrde en lägenhet i andrahand ett par kvarter ifrån mig. Dessvärre var det bara ett par veckor kvar på hennes kontrakt och hon letade efter nytt boende. 

En månad senare bodde två glada smålänningar i en liten trång etta någonstans i Rågsved. Livet lekte. Vi tränade mycket ihop och nu när jag bara behövde betala halva hyran så satte jag igång att spara pengar. Nu jäklar var det dags för mig att ge mig ut i den stora vida världen. Ut på äventyr. Precis som han den där resande farbror Mac i fragglarna. Jag hade en bil och i bakrutan på den satte jag upp en skylt: ”Till Salu”. Jag längtade bort, jag längtade ut! Själen behövde rastas och fyllas med lite adrenalin.

– Ska du sälja bilen? Frågade han och tittade på mig med intensiv blick.
– Jag ska ut och resa, svarade jag lite generat med blossande kinder. (Vad söt han var, hur kom det sig att jag hade missat det? Vi sågs ju nästan dagligen. Han var en kund till mig och när jag tänkte efter så hade hans besök kommit allt tätare på senare tid.)
Vart ska du resa då?
– Ingen anig. Kanske till Island, kanske till Indien.
– Men jag som precis samlat mod till mig att bjuda ut dig.

Det dröjde inte lång tid innan ”Till Salu-skylten” plockades ner. Vi blev ett par och vid 21 års ålder hade jag en pojkvän för andra gången i mitt liv.

Annonser
Kategorier:Okategoriserade
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s