Hem > Mammaliv > Nej…

Nej…

… därför att jag är vuxen och det är jag som bestämmer.

Men vänta nu. Backa bandet. Hur låter jag egentligen? Är det verkligen rimligt att säga ”nej” bara för att man är vuxen och har makten att bestämma? Ibland måste jag påminna mig själv om att lyssna mer på mitt barn. Han är en liten människa och nu börjar hans vilja och åsikter urskilja sig allt tydligate. Han är en liten individ med egna uppfattningar om hur saker och ting ska gå till. I morse ville han cykla till dagis. Jag sa: ”Nej!” rent instinktivt. (Varför ska han cykla när han brukar stå på brädan till dagis. Han har aldrig cyklat till dagis förut varför ska han göra det nu.)

Men så tänkte jag till. Han ber om att få cykla till dagis. Det är hans önskan. Varför då inte uppfylla den? Sagt och gjort. Toddo fick cykla till dagis idag och han var världens mest stolta unge. Han visade tendenser till att vara en sann paragrafryttare när han tydligt instruerade mig om linjen mellan gångbana och cykelbana. Jag som gångtrafikant fick absolut inte passera det vita strecket. Han visade vägen till dagis och sken som en sol av lyckan över att få visa mamma vägen till dagis på cykel.

Mitt älskade lilla barn. Min väckarklocka. Vi behöver inte alltid göra som vi alltid gör och jag måste fundera på varför jag ibland säger nej trots att jag inte behöver.

Advertisements
Kategorier:Mammaliv
  1. 2010/07/26 kl. 19:10

    Vettigt. Jag brukar resonera (tyst i huvudet) att vad har jag för anledning att säga nej nu? Nej, du får inte hoppa från tian (för du är för liten och kan slå ihjäl dig). Till exempel.

    Jag har alltid svaret inom mig, men finns det inget bra svar på varför jag säger nej, då kan jag låta bli att säga det.

    Fast jag är nog världens mesigaste och säger typ aldrig nej. 😉

  2. 2010/07/27 kl. 6:49

    Helt rätt tycker jag. Precis som Fade här ovan tänker jag också på motiveringen. Utan motivering inget nej!

  3. Jannice Jarpe
    2010/07/28 kl. 8:21

    Hej!
    Nu har jag läst din blogg i några dagar..och jag måste berätta hur glad jag är över att hitta en blogg där skribenten tar upp vardagliga vanliga saker!

    Ang detta inlägg..så brukar jag predika för mina tonåringar att de ska välja sina strider med snart 3-åriga lillasystern. Tycker att det är ett väldigt vanligt fenomen att folk tar fel strider. Precis som du skriver, så behöver man inte alltid säga nej. Som med ditt barn, så var väl cykelturen till dagis inget problem denna dag. kanske kommer det en dag, då man verkligen inte hinner låta sin lilla skatt cykla..utan man behöver komma iväg fort. Då är ett nej kanske mer behövligt.

    Man får tänka om, både en och två gånger ibland. Vanan som är inlärd, kan vara svår att bryta. Men när man väl gör det, så har man utecklats enormt mycket och man blir en mycket gladare människa på köpet!

    Tack för en härlig blogg, med mycket intressanta ämnen!

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s