Hem > Okategoriserade > Hur tar man sig till gymet???

Hur tar man sig till gymet???

God afton kära Caroline!
Jag är egentligen helt fel person att fråga eftersom jag är en sådan som ALDRIG lyckats ta mig till gymet.  Köpa träningskort är lätt, superlätt om det rör sig om ett årskort.

”Hmmm… Kortet kostar si och så myclet. Om jag tränar si och så många gånger under ett år kostar det si och så mycket per gång osv…”

Nu kommer jag skylla min gymfrånvaro på mitt familjeliv. Såhär ligger det till. Jag har två småbarn, ett hem och en käraste som alla vill ha en mumsbit av den smaskiga apkakan. Än sålänge finns det inget utrymme för mig att komma iväg på gym. MEN, stort MEN… för den sakens skull vill jag att ni ska veta att jag faktiskt kommer iväg och motionerar på andra sätt.

Jag tar mig tid när det går. Att jag skulle komma igång och springa kändes som en omöjlighet. ”Jag springa? Hallå? Skiter björnen på en toalett inne på Grand Hotell?” Svar: Nej. Precis. Ungefär så stor var chansen att jag skulle ta på mig ett par löpardojjor. Men så en dag när jag var riktigt arg. En dag då jag helt seriöst fantiserade om att börja gå i kloster för att slippa gnälliga ungar och allt annat ett familjeliv för med sig, bestämde jag mig för att ge mig ut för springa av mig aggressioner. Tro det eller ej. Det fungerade. Musik på hög volym i öronen och en ordentlig sportbh (brösten hade annars kastas ut i universum och sugits upp av ett svart hål) sedan var det bara jag, mina flåsiga andetag, känslan av att tappa livmodern kombinerat med faktumet att jag inte kunde hålla tätt. Med babysteps dundrade jag fram och det fanns inget som kunde stoppa mig. Jag väste mellan tänderna: ”Fan helvetes jävla skit. Om jag hade vetat att det kunde vara så här jävla jobbigt så hade jag levt singel resten av mitt jävla liv.”

Den där joggingturen hände det något med mig. Jag hade passerat en magisk gräns. Gränsen mellan att kunna något och att inte kunna något. Som ett tröttsamt mantra har jag intalat mig själv att jag inte kan springa. Något som jag nu tydligt hade bevisat att jag faktiskt kunde. För den delen kan alla med en frisk kropp springa. Människans kropp är skapt för rörelse. Alla kan springa. Nu när jag hade bevisat för mig själv att jag kan springa bestämde jag mig för att upprätthålla denna nya erfarenhet och började med regelbundna joggingrundor. Varannan kväll stack jag ut då barnen somnat. Ibland klockan 20, ibland kl 21, ibland kl  22 eller kl 23. För mig blev det något som jag måste göra för min egen skull för att jag mår bra av det.

För att återgå till din fråga Caroline. Du måste ställa dig själv frågan varför du ska börja träna. Du säger att du vill göra det för att må riktigt bra. Mår du riktigt bra av att gå till ett gym? Jag tror att man mår riktigt bra när man gör något man tycker om. Du kanske föredrar att simma, rida, jogga, eller dansa. Känn efter. När du hittat den träningsformen som passar dig kommer du bli motiverad av glädjen att göra något du tycker om. När du ser framsteg kommer du bli ännu mer motiverad. Ibland kommer det svackor, det får man ta med  ro. Inget att hetsa upp sig för. Du ska leva länge och har ett helt liv på dig. Att träna och motionera är inget du ska göra  en begränsad tid och för att ha det gjort. Att träna är en form av friskvård som du ska få in i din livsstil för att kunna leva ett långt och starkt liv.

Lycka till!

Nu vill jag be alla som prenumerar på min blogg att ”gilla” detta inlägget på bloglovin. Jag vill att fler människor ska hitta min blogg och bli inspirerade. Tack!

Annonser
Kategorier:Okategoriserade
  1. 2010/08/04 kl. 22:49

    Trevlig blogg.. 🙂 ska vi följa varandra via bloglovin? 🙂

  2. 2010/08/04 kl. 23:03

    Hej Jennifer.

    Jag tycker att du ska följa min blogg om du tycker om den och om du är intresserad av att följa den. Jag är emot det här ”jag följer dig om du följer mig”. Man läser det man gillar.

  3. 2010/08/04 kl. 23:19

    Jag använder ju Bloglines då’rå men du vet att jag gillar dig skarpt. 😉 Vad tycker du om mitt nya tema förresten?

    • 2010/08/04 kl. 23:38

      @Lena: Fint tema. Rött med vita prickar är ju lite utav mitt signum. Jag är barnsligt förtjust i det mönstret.

  4. 2010/08/04 kl. 23:48

    Här har du en till. 🙂 Eller nä, jag älskar ALLT med prickar. 😉 orkar du dejta nåt i nästa vecka?

  5. 2010/08/04 kl. 23:54

    Jag vet inte. Det är för tidigt att svara på. Jag hör av mig.

  6. 2010/08/05 kl. 0:09

    Ok…

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s