Hem > Okategoriserade > Relationer – Kärnfamiljen

Relationer – Kärnfamiljen

Vad kännetecknar en kärnfamilj och vad händer när kärnfamiljen spricker? Är det viktigt med en kärnfamilj och i sådana fall för vems skull? Detta är frågor jag grubblat över mycket den sista tiden. Människor i min närhet skiljer sig. Föräldrar bråkar och bestämmer sig för att gå skiljda vägar. Jag avundas dem inte. Vad är bäst? Att hålla ihop för barnens skull eller att se till sitt eget bästa? Personligen tror jag att det är viktigast att se till sitt eget bästa. Olycklig förälder = dålig förälder. Lycklig förälder = bra förälder.

Jag avskyr ”hysh-hysh-samhället” vi lever i. Om alla kunde släppa lös och vara lite ärligare kanske det skulle rädda många förhållanden ock äktenskap. Istället för att få hela världen att tro att man är världens lyckligaste kanske man ska vara ärlig och berätta om hur dåligt man mår. Genom att prata om problem och ventilera dem med omgivningen skulle säkert många skiljsmässor förebyggas. Ibland när jag är som mest ilsken och trött på familjelivet känner jag mig ensammast i världen eftersom alla andra verkar vara så samstämmiga och gulligulliga. Men så vips, skiljer de sig. Jag fattar ingenting.

Annonser
Kategorier:Okategoriserade Taggar:
  1. 2010/08/12 kl. 9:26

    Började skriva en kommentar, men den blev så lång så det blev ett eget inlägg istället:
    http://johanonnona.blogg.se/2010/august/utkast-aug-10-2010.html

  2. Lone
    2010/08/12 kl. 22:20

    intressant inlägg. jag kommer från precis en sån där gulligull-relation där allt såg så bra ut utåt sett, jag lurade alla, tom mig själv att det var rätt att stanna i relationen. men en dag insåg jag att vi bara gjorde varann ledsna och besvikna istället för glada och lyckliga. för barnens skull tror jag lyckliga föräldrar är mer värdefulla, än ledsna som kämpar på. och din fråga i början om kärnfamiljen, är verkligen kärnfamiljen fortfarande det ultimata? jag och min dotter kommer ha det så jävla mycket bättre utan pappans inblandning eller brist på inblandning, för en stor del av anledningen till separationen är hans brist på ansvarskänsla som pappa… tyvärr.. dottern kommer kanske tom få en bättre relation till sin pappa på det här viset, än hon skulle fått om vi kämpade på tillsammans och fortsatte göra varandra besvikna dagarna i enda, eftersom vi fungerar utmärkt som kompisar, men dåligt som sambos.

    men för barnens skull beroende på ålder förståss också, så kan det nog vara väldigt tufft med skilsmässa och delad vårdnad, det kan nog vara källa till otrygghet…

    • 2010/08/16 kl. 12:08

      Hej Lone!

      Tack för din kommentar. Mycket intressant och lärorikt. Jag tror att många lever precis som du beskriv det. Tyvärr.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s