Hem > Okategoriserade > Bara prettomartyrmorsor svänger sig med begrepp som livspussel

Bara prettomartyrmorsor svänger sig med begrepp som livspussel

”Hur ska jag få bitarna att passa i mitt livspussel?”

Den frågan har jag hört så himla många gånger. På bussen, på tv, i radio, i kön på Ica och av vänner. Kort och gott har jag hört folk säga just sådär lite överallt. Jag har alltid tyckt att det varit fjantiga. Vaddå få ihop livspusslet? När man lever lever man med eller utan de rätta pusselbitarna på plats.

Nu – en timma kvar till dagishämtning infann sig plötsligt en känsla av frid. Jag har gjort allt i rätt ordning idag. Lämnat på dagis. Gått en lång promenad. Dejtat mig själv på Café Cinema. Pratat med fina Nina i telefon. Matat Lovisen, bytt bajsblöja. Dansat Pachanga med Lovisen. Tärnat massor av kött, falukorv, lök och potatis, stekt det som ska bli en smarrig pytt i panna. Alla bitarna föll på plats och jag känner mig nöjd över att ha priorietat saker i rätt ordning idag. När Toddo kommer hem från dagis kommer allt vara fixat. Vi kommer ha all tid i världen att leka. När älsklingen kommer hem senare ikväll är maten klar, barnen lekta och hemmet undanplockat. Glad älskling = glad Apa. Jag eftersträvar absolut inte att leka hemmafru eller något i den stilen, jag har bara insett att vardagen fungerar så himla mycket bättre om vi hjälps åt och båda gör så gott vi kan efter de förutsättingar vi har just nu.

Annonser
Kategorier:Okategoriserade
  1. blondie
    2010/10/11 kl. 13:53

    Jag har full förståelse för de som pratar om att få ihop livspusslet. Arbeta heltid, ge tillräckligt till sina barn, ha hyfsad ordning på hemmet, ha tid för relationen, hinna träna för att fysiskt orka…Det är inte helt enkelt att få allt att gå ihop. Må så vara att vi som är mammalediga har tid för att fixa, storhandla, laga ordentlig mat, hålla städat, leka med våra barn m.m. men jag fasar för hur jag ska känna att jag räcker till då jag börjar arbeta igen…

    Redan nu har jag dåligt samvete över att jag inte orkar ge mer till mina barn än vad jag gör.

  2. carro
    2010/10/11 kl. 15:28

    Fast du är mammaledig och har tid att fixa allt på dagen. Vi som är egenföretagare/heltidsarbetande har en lite annan situation….

  3. 2010/10/11 kl. 16:00

    Hej!

    Jag måste först säga att ovanstående inlägg är dåligt formulerat från min sida. När jag läser om det känns budskapet plötsligt helt snedvridet.

    Som ni kanske känner till har det stormat lite i grantoppen. Jag har varit sur och det har tjafsats endel om triviala saker. Till exempel om vilka uppgifter som ingår i rollen som förldrarledig. Jag har sedan ett tag tillbaka försökt skärpa till mig och försökt att börja prioritera saker i rätt ordning. Först det tråkiga och sedan det roliga. Detta har en mycket god effekt på mig. Saker blir gjorda, tjafset försvinner eftersom det inte finns så mycket att tjafsa om.

    Som mammaledig har man en klar fördel vad det gäller att planera sin tid. I ovanstående inlägg ville jag först förmedla att jag tidigare fnyst år begreppet livspussel och inte förstått riktigt vad som menats med det. Sedan försökte påvisa att jag börjar inse vad ett livspussel är och att jag mår bra av att få bitarna på plats. Att mitt ”livspussel” lyckades pussla ihop just idag ser jag som en morot och en utmaning att få ihop det imorgon också, restan av min föräldrarledighet och förhoppningsvis efter föräldrarledigheten.

    Generellt sätt tror jag att många föräldrar ställer orimligt höga krav på sig själva. Hemmes ska vara snyggt, barnen ska vara nöjda, den äkta hälften om det finns en sådan med i bilden ska vara nöjd, man ska vara nöjd med sig själv, det sociala livet, arbetet osv. Det finns mängder av saker som vill ha sin bit av den goda kakan. Även här handlar det om att prioritera. Man får ställa sig frågan: Vad är bäst för mig och min familj?

    Bara genom att svara på den frågan tror jag att man vet svaret på prioritetsordningen.

  4. blondie
    2010/10/11 kl. 16:19

    Jo, visst kan det vara svår att prioritera. För mig är det viktigt att frigöra tid från hushållsarbete. T.ex. få hemlevererat veckans mat istället för att storhandla i mataffären med trötta barn. Laga mat som inte kräver så mycket arbete, t.ex. grytor som får koka själv ett par timmar, fisk i ugnen, kokt potatis med sill m.m. Äldsta sonen hjälper till att duka och duka av bordet.

    Städar gör jag bara en gång per vecka med hjälp av min äldsta son. Mitt-i-veckan-städningen sker av vår robotdammsugare, som tar den värsta skiten mellan mina städningar. Varje kväll lägger vi 5-10 minuter på att plocka undan efter dagens kaos och tömma diskmaskinen innan läggdags. MIn bättre hälft tvättar.

    Jag skulle uppskatta att jag lägger ca 1,5 h per dag på hushållsarbete. Genom att ha hittat rutiner för mig så blir min vardag betydligt enklare och effektivare.

    Jag hoppas på att orka jogga till jobbet då jag går tillbaka efter mammaledigheten för att få in träningen. Tidningen får jag läsa på vägen hem från jobbet. I värsta fall får jag läsa Fokus en gång per vecka för att få reda på vad som händer i världen om orken tryter.

    För att få tid med barnen kommer jag i värsta fall få sätta mig med arbetet då de gått och lagt sig, men framför allt måste jag bli bättre på att delegera och prioritera på mitt arbete, allt för att det inte ska gå ut över min familj.

    Mina intressen har jag just nu prioriterat bort. Men det kommer en tid då jag kan ta upp dem igen.

  5. 2010/10/11 kl. 16:32

    Jag tänker precis likadant. Att det kommer en tid då tiden kommer finnas.

    För mig har det varit väldigt svårt att prioritera, detta av den enkla anledning att jag inte bryr mig särskilt mycket om det är stökigt hemma eller växer ett tvättberg inne på toaletten. Om jag skulle posta en bild på min arbetsplats skulle jag skämmas. Det är ett kaos, men ett kaos som jag kan leva med, ett kaos som inte bekommer mig på annat sätt än när min partner stör sig på det.

    Min egen tid kan jag ta mig när hela familjen sover. Antingen tidig morgon eller sen kväll. Först då känner jag min avslappnad nog att bara chilla för mig själv. Det låter väldigt ambitiöst att jogga till arbetet, häftigt. Jag peppar dig det vet du.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s