Hem > Okategoriserade > Delar ni lika på föräldrardagarna? Är ni jämställda?

Delar ni lika på föräldrardagarna? Är ni jämställda?

Jag fick en kommentar av hon76:

Får jag fråga dig en sak Anna? den här frågan kanske är känslig men jag har funderat på hur du/ni resonerar. Du verkar vara en stark kvinna som har rört på dig en hel del i världen. Jag skulle tro att du är feminist (om jag får utgå från det du skriver).

Här skriver du att Lovi snart ska skolas in på dagis och att din ledighet är slut. Vad hände med din sambos ledighet? Hans föräldraledighet? Det jag undrar är hur du/ni har resonerat när du/ni valt att endast mamman tar alla föräldradagar. För mig är detta en viktig fråga och det gör mig lite ledsen varje gång jag möter människor jag verkligen tycker om som inte alls delar sin föräldraledighet på ett jämlikt sätt.

Jag svarade såhär:

Tack för frågan! Det är ingen känslig fråga alls och jag kan bekräfta att jag är en stark kvinna/feminist som rört mig i världen.

Sedan vi fick Toddo som idag är 3 år gammal har min sambo tagit ut en föräldrardag i veckan. Detta för att vi har velat spara dagar. Toddo började på dagis när han var 11 månader vi har med andra ord många föräldrardagar kvar att plocka ut på honom. Vår dröm VAR & ÄR att kunna hyra ut lägenheten ett år, resa till Karibien och ha det gott med familjen. När detta blir av är svårt att sia i eftersom vi vill ha fler barn och eftersom jag vill bli klar med min utbildning.

Med Lovisens föräldrardagar resonerade vi som så att jag skulle plocka ut så mycket pengar det går. Jag har hög SGI och tack vare att jag tagit ut full pott har vi ammoreterat av en stor del av vårt bolån. Min sambo har skrivit över de dagar han får skriva ut och jag har plockat ut dem. Tyvärr missförstod jag försäkringskassan och trodde att MINA dagar skulle räcka till februari 2011. Så var inte fallet. FÖRÄLDRARDAGARNA skulle räcka till slutet av februari vilket betyder att de 60 dagar som finns kvar är min sambos.

Min sambo har mycket flexibla arbetstider vilket gör att han är hemma mycket samt att han tar ut en föräldrardag i veckan och kommer göra det en lång tid framöver. Detta kombinerat med att jag studerar känns som en bra lösning för oss eftersom vi får mer kvalitétstid TILLSAMMANS med familjen. Huruvida vårt sätt är jämställt eller ej kan jag inte svara på. Det är en bra lösning som fungerar för oss i vår familjesituation. Vad tycker du? Vad tycker ni andra som läser? Är vi jämställda eller ej?

Resten av diskussionen kan ni läsa här. Jag uppskattar fågan och det känns märkligt att jag som tillsammans med min partner strävar efter att leva ett jämställt familjeliv plötsligt får en bild av att vi inte gör det för att jag tagit ut fler föräldrardagar än honom. För mig handlar jämställdhet om så mycket mer än att dela lika på allt. Jämställdhet är en kompromiss där lösningen  är det bästa för familjen. Vad är jämställdhet för dig? Millimeterrättvisa eller praktiska lösningar? Detta är en fråga jag hoppas att ni svarar på. Jag tycker det är intressant att se saker från olika synvinklar.

Annonser
Kategorier:Okategoriserade Taggar:
  1. 2010/10/20 kl. 9:09

    Jag tycker inte att jämnställdhet är att dela rakt av på allt. Utan jag håller med dig om att det är det som passar familjen bäst!

    Jag tycker att jag och Andreas är jämställda, men det tycker säkert inte de som bara tittar in lite snabbt. Vi gör så mycket som möjligt tillsammans, jag hjälper honom att putsa på båten och han hjälper mig att städa när han hinner. Men att jag tar lite mer av städning och matlagning är ju inte så konstigt i och med att det är han som jobbar och ser till att vi har pengar att leva med. Jag som studerande är ju också hemma mycket mer än vad han är. För mig skulle det kännas helt fel att gå hemma flera dagar i veckan och sen vänta med att städa tills Andreas kommer hem trött från jobbet. Då vill ju vi kunna umgås och göra något trevligt, inte skura golvet.

    Jag kan känna att det blir lite väl mycket tjat om att allt ska vara millimeterrättvist, ibland känns det som att diskussionen ligger på sandlådenivå, typ bråk om vem som burit ut soppåsen flest gånger. Huvudsaken är att man i förhållandet är nöjd med ”arbetsfördelningen”, att ingen känner sig ”utnyttjad” och att man kan ha ett skönt familjeliv med de lösningar som man tillsammans har kommit fram till är bäst.

  2. 2010/10/20 kl. 9:11

    Jag tycker absolut inte att jämlikhet=dela lika på aaaaallt.
    Jag tycker det handlar om att båda parter har en sund syn på relationen,vad som förväntas av en som partner/förälder och avlastar varandra i vardagen. Alla familjesituationer ser olika ut,och vad som är en bra lösning för den ena familjen kanske inte r det för den andra. Jag tycker absolut pappor ska vara delaktiga i barnens liv,precis som mammorna,det är en självklarhet. Men det behöver inte betyda 50/50 på föräldradagarna. Min sambo tex jobbar som personlig assistent,och hans arbetstider är ungefär tors-sön varannan vecka och fre-söndag varannan. Men längre arbetsdagar än gemene man kanske har. Han är dessutom ledig ca var fjärde helg.
    Det gör att han är hemma i veckorna och vi hjälps åt med hämtning/lämning(oftast dock jag som tar den biten) av Tuva,tvätten,städning,ger varandra egentid osv. Dock är det enbart jag som lagar mat(han kan inte ens koka ägg,fatta att han stoppade bacon i micron och bara värmde när han skulle laga till det!!urk) och då tar han disken(vi har ingen diskmaskin). Vi turas om att läsa sagor,gå och handla,vi delar lika på det mesta i vardagen på ett sätt som känns rättvist för OSS,som funkar bra för OSS.
    NU blev det här inlägget rätt svamligt,men hoppas jag lyckas göra mig lite förstådd iaf,och med vart jag vill komma:P

  3. 2010/10/20 kl. 9:31

    Jag tycker att jämställdhet är när både mannen och kvinnan har samma möjlighet att göra det val som passar varje person bäst. Det kluriga med det är att man kan som kvinna TRO att man vill vara hemma för att det är vad som förväntas av en och det är vad man indoktrinerats till. På samma sätt är det givet att mannen ska arbeta mestdels och kanske bara vara hemma lite.

    För att komma åt det här problemet tror jag att vi måste ändra föräldraförsäkringen och erbjuda mamman hälften av dagarna och pappan andra hälften.

    Som det är idag är mammor hemma fast de inte vill, de förlorar yrkesstatus och inkomst på detta. Vi har sämre möjligheter att avancera på arbetsmarknaden för att det tas för givet att kvinnor runt trettio kommer vara hemma. Efter vår föräldraledighet har vi ofta fått komma tillbaka till en längre tjänst osv.

    Jag reagerar starkt mot ordet millimeterrättvisa. Varför ska vi någonsin nöja oss med att bara NÄSTAN bli jämställda. Att bara NÄSTAN vara värda lika mkt som män. Att bara NÄSTAN få lika mkt betalt, eller vad det kan vara.

    Men kanske syftar du till att ALLT behöver inte vara exakt tudelat. Om den ena gillar att tvätta kan han göra det och om den andra gillar att laga mat kan hon göra det. Min poäng är att BÅDA ska ha SAMMA MJÖLIGHET.
    Om kvinnan helst vill vara hemma, självklart ska vi låta henne, men då ska hon också få in pengar till pensionen på sitt konto (från mannen förstås).

    Alltså säger jag JA TACK till MILLIMETERRÄTTVISA!Och JA TACK till INDIVIDUELL FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING

    Tack för ordet!

  4. Alfva
    2010/10/20 kl. 9:44

    Jag tror att OAVSETT hur man i sin relation väljer att lägga upp ledigheter eller ansvar finns det alltid NÅGON som kommer ha en åsikt.
    På min arbetsplats finns det ett fåtal kvinnor, många av dem faller under kategorin arbetande-hemmafruar. De går ner i tid, tar alla VAB-dagar, är ofta ensamma med barnen och bär alla hushållets måsten på sina axlar. I deras ögon är jag och min sambo helt galna som har delat på ledigheten. Och hur kunde jag LÅTA honom vara hemma?
    Huvudsaken är att man lägger upp en rutin som fungerar för sig själv, för sin familj. Alla har vi olika prioriteringar, olika förutsättningar och framförallt olika värderingar.
    Ibland tror jag att många låser upp sig på ordet jämställdhet som ett måste. Visst är det något att sträva efter, men jag kommer aldrig förstå poängen i att skapa onödiga måsten bara-för-att.
    Och vi, liksom Apan har för avsikt att resa iväg på någon längre ledighet vid ett senare tillfälle och har därför sparat in på dagar för att det är vår passion.

  5. 2010/10/20 kl. 9:51

    Jag förösker alltid undvika att diskutera eller lägga värderingar i hur enskilda individer väljer att agera med föräldraledigheten inom det system vi har. Hos oss har maken tagit långt mycket fler dagar hittills, men vi har många kvar så hur den slutgiltiga fördelningen kommer se ut återstår att se. Jag har dock varit hemma mer än honom och är också den som i nuläget jobbar deltid. (Med extra pensionssparande från honom.)

    På samhällsnivå är jag helt för en individuell föräldraförsäkring. Det är något jag gärna argumentar för både länge och högljutt, och jag skulle kunna göra en rejält lång utläggning om varför jag tycker det är viktigt. (Utläggningen finns på den översta länken, för den som är intresserad. Länk två är också relaterad till ämnet.)
    http://rockabillan.blogg.se/2010/september/en-individuell-foraldraforsakring-tack.html

    http://rockabillan.blogg.se/2010/july/babyboom-gamla-monster.html

    Sen vi fick barn har jag dessutom blivit ytterligare övertygad om att det behövs. Jag började jobba (deltid) när dottern var 8 månader, och den spontana reaktionen från folk var helt ärligt inte att utgå från det självklara, att pappan var hemma, utan jag fick frågan om hon hade började hos dagmamma eller på förskola fler gången än jag kunde räkna. Förvåningen var även stor över att maken tog ut ledighet direkt från start, ingen av oss jobbade heltid under första året.

    Missförstå mig rätt; Jag har förståelse för att det finns en del som verkligen inte kan dela, men jag tycker det är lite knasigt att tro att förutsättningarna för föräldraledighet inte skulle förändras med systemet. Dessutom förespråkar jag inte bara att man ska dela dagens system rakt av, utan jag vill se andra förändringar också.

    Okej, nu blev det lite av en utläggning ändå. Jag ska sluta nu.

  6. 2010/10/20 kl. 9:58

    Alfa – jag kommer heller aldrig förstå onödiga måsten bara för att? Allt jag strävar för har ett tydligt syfte.

    Ni får gärna resa. Men inte menar ni väl att staten ska bekosta era långresor? Jag tycker statens pengar ska gå til att uppmuntra ett modernt jämlikt samhälle.

    • Alfva
      2010/10/20 kl. 10:49

      Nina: Vad menar du med att staten ska bekosta vår långresa?

  7. 2010/10/20 kl. 10:00

    Jag tycker inte man ska dra jämställdhet in absurdum utan inse att det som fungerar bäst för respektive familj är det som de ska göra.
    – och nu menar jag familjer där båda parter är överens om hur det ska göras, jag tror nämligen att en hel del arga personer har en partner som de inte är helt överens med på den punkten (obs. jag har inte läst alla kommentarer utan skriver utifrån hur jag tänker…)
    Det blir inte mer jämställt för att mannen är hemma om det resulterar i att kvinnan går till jobbet och känner sig pressad av att hon inte drar in lika mycket pengar till familjen som mannen gjort tidigare. Det blir troligtvis bara en mer inflamerad och spänd hemsituation av detta.
    Jag litar inte mindre på att min man kan vara ensam med våra barn för att han inte varit hemma lika mycket som jag, inte heller tror jag att han kommer att få ett sämre förhållande till dem i framtiden pga. detta, det handlar ju om VAD man gör av den tiden man har tillsammans. Om han t.ex. nattar alla barnen varje kväll och läser deras sagor så blir det ju en mycket viktig stund för dem…
    Usch – tänk om man ändå kunde lita på att alla försöker göra vad som känns bäst för dem och tänk om man inte skulle behöva alla dessa diskussioner om att lagstifta kring ledigheten… Det viktigaste är väl att barnet får vara med sina föräldrar så länge de känner att det behövs innan man tryggt kan skola över barnet på dagis/förskola…

  8. Sarah
    2010/10/20 kl. 10:01

    Jag tycker inte det mest rättvisa och jämställda är att dela 50/50 på föräldraledigheten. Jag var först hemma 7 månader, sen sambon 5 månader och sen pga dagisplatsbrist (efter flytt till annan kommun) deltidsjobbade jag på helgerna och var mammaledig på vardagarna i 7 månader till. Det var en tuff tid!

    För att komma till saken med 50/50 föräldraledighet är att jag hade riktigt ont i nedre ryggen och bäckenet en lång tid efter förlossningen. Det borde fan inte räknas med i föräldraledighetstiden, då mannen inte genomgått den fysiska förlossningen. Nu vet jag ju att alla har olika lätta och svåra förlossningar, men ändå.

    Det skulle underlätta mycket om vi hade tjänat mer lika i lön (han jobbar i dataspelsbranschen och jag i vård och omsorg). Men jag tror ju lite på karma så där väger vi väl upp varandra istället 😉 Hehe!

    Ha det bäst, kram!

  9. blondie
    2010/10/20 kl. 10:41

    För mig betyder inte jämställdhet att ”båda håller lika mycket i dammsugaren”. Men jag tror mig förstå hur hon76 resonerar även om jag är benägen att tycka att det praktiska, vad som fungerar för familjen, är viktigare.

    Pappans kontakt med sina barn handlar även om, precis som du skriver Anna, hur engagerad pappan är i de praktiska tingen kring barnen, samt pappans engagemang kvällstid och på helgerna. Inte bara hur länge han är föräldraledig.

    För mig har jämställdhetsdebatten dragits för långt. Jag upplever att medierna målar upp män som skjuka individer vars mål är att förtrycka kvinnor på olika sätt. Det ska patriarkala system är inget jag har sett på de arbetsplatser jag har haft. Mina vänner har inte heller sett detta system utan anser liksom jag att det sk glastaket snarare är en ursäkt för en kvinna att inte ändra sig och utveckla sig vidare. Däremot så är det snarare vi kvinnor som håller tillbaka varandra än männen.

    Jag undrar vad det är för värld mina söner kommer att växa upp i, där killarna från tidig ålder får lära sig att de förtrycker tjejer, och där tjejerna från tidig ålder får lära sig att män är djur…

    Andelen män som misshandlar sina respektive och förtrycker dem är ju ändå trots allt i minoritet. Ändå döms alla män i medierna.

    Jämställdhet för mig är alla människors lika värde, oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, eventuella handikapp, hårfärg, ögonfärg, höger/vänsterhänthet osv…

    Ur mitt perspektiv lever jag i ett mycket jämställt förhållande. jag och min sambo är bra på olika saker och har fördelat sysslorna så mellan oss.

    Jag tar ut fler föräldradagar än vad han gör, men han som egenföretagare är ledig ett par dagar per vecka och kommer att vara så tills jag börjar arbeta, då han istället kommer att plocka ut dagarna. Så enligt statistiken är vi inte så jämställda där, men det är för mig helt irrelevant.

    Det viktigaste jag kan göra för jämställdhet i Sverige är att uppfostra mina söner till att jämställdhet är självklart och detta börjar med att de ser att jag och min sambo respekterar varandras starka sidor och fördelar hushållsarbetet efter det.

    Dessutom tror jag inte på en teknokratisk stat. Staten ska vara till för individen och inte tvärtom. Låt familjerna få hitta sin väg, vad som passar dem och inte vad som passar våra politiker!

  10. 2010/10/20 kl. 10:50

    Hej… Allt bra?
    Är du tävlingsintresserad?

    Jag har igång massa tävlingar nu
    & det kommer in nya titt som tätt.

    Var gärna med och tävla =)
    –> http://millahoman.blogg.se/2009/august/tavlingar.html

    Är du int intresserad så ber jag så hemskt mycket om ursäkt..
    Ta hand om dig =) Kramar // Millah

  11. 2010/10/20 kl. 10:51

    Oj 🙂 Jag vet inte riktigt i vilket inlägg jag ska svara.

    Millimeterrättvisa för allt i vardagen tror jag inte heller på men jag tror faktiskt att en väldigt jämn uppdelning av föräldradagar är något man bör lagstifta om. Jag tror att just en lika fördelning av föräldraförsäkringen är en oerhört viktig del i att få ett mer jämställt samhälle och förhållanden där parterna lever på mer lika villkor.

    Min man pratade om sin föräldraledighet på jobbet igår. Han har nyligen börjat på en ny arbetsplats och sa innan han började att han skulle vara föräldraledig inom kort. De hade dock aldrig förstått att han skulle vara hemma åtta månader… Han är ju man. Män är inte hemma så länge. Det blev sura miner men då de enligt lag inte kan opponera sig så kan de inte göra så mycket åt saken.

    Igår pratade han som sagt om föräldraledigheten med sina kollegor (enbart män). Flera äldre män tycket att han borde ha varit tydlig med hur länge han tänkte vara hemma redan när han sökte jobbet ”för då hade de ju haft möjligheten att välja någon annan till den tjänsten”.

    Det blev väldigt tyst när min man blev förbannad och förklarade att det ju var PRECIS såna här diskussioner som medför att kvinnor har svårt att få vissa tjänster. man vill inte riskera att anställa någon som kan komma att vara borta under längre perioder.

    Jag tycker nog inte att min yngsta dotter som nu är 7 månader är en grönsak. Hon är en liten person som samspelar med sin omgivning. Det är ett litet projekt att lära känna henne och jag tror att det skulle vara svårt för min make att göra på samma villkor som mig om han inte var hemma en längre period med henne.

    Som jag sa så har jag ingen som helst anning om hur jämställda du och din sambo är i övrigt. Ni är säkert bättre på det än vad vi är. Det jag funderade över och reagerade på var just att du tog i princip alla föräldradagar. Och jag undrade hur ni resonerar kring det.

  12. 2010/10/20 kl. 11:11

    Tycker Nina har helt rätt!

    Jag tror att det är väldigt få som lyckas ha ett jämställt förhållande om inte båda föräldrarna varit hemma _ensamma_ med barnet. Det vill säga att båda föräldrarna tar en längre sammanhängande föräldraledighet som inte sammanfaller med partnerns semester eller arbete/studier hemifrån. Det är en enorm skillnad att vara hemma båda föräldrarna med barnet och att vara det ensam, så alla pappor (för det är ju det det är) som tar en dag i veckan är INTE jämställda per automatik. Ej heller de som ”hjälper till” med hushållet.

    Det är de föräldrar som faktiskt båda kan sköta hem och barn ensamma (utan att bjuda på te och mackor en hel vecka som min pappa gjorde när jag var liten och mamma var bortrest) som har chans att vara verkligt jämställda. För att uppnå detta krävs millimeterrättvisa. Så länga vi ”väljer fritt” väljer vi (i de allra flesta fall) ojämställt.

    Jag är absolut för delad föräldraförsäkring, det är statens mål att vi ska vara jämställda och då ska föräldraförsäkringen främja det.

    (Sarah: Du borde ju ha varit sjukskriven! Inte ska din tid med barnet gå till återhämtning av fysiska problem!)

  13. 2010/10/20 kl. 11:14

    Jag vill inte bestämma vem som ska vara hemma längst eller mest, men lite krasst; Jag vill inte att staten, alltså vi medborgare, ska betala för ett system som underlättar för och upprätthåller ojämställda strukturer. Föräldraförsäkringens ersatta dagar bör vara individuella, det är orimligt att betraka ”familjen”, som är en socialt konstruerad instutition, som en ”individ” som ska få bestämma själv. Det blir bara konstigt.

    De bemötanden vi har fått när vi har förklarat uppdelningen i vår familj har stärkt min inställning i den här frågan. Den absoluta majoritetens spontana reaktion på att jag började arbeta (deltid) när dottern var 8 månader var ”går hon hos dagmamma då?” och inte att pappan självklart var hemma, och då finns det ett grundläggande fel någonstans.

  14. 2010/10/20 kl. 11:15

    @hon76

    Min man har erfarit liknande! Han var ledig 40% i 5 månader, sen ledig på heltid under 7 månader våran dotters första år, det var mååånga förvånade miner på hans jobb och en del kommentarer.

  15. blondie
    2010/10/20 kl. 11:51

    @nina
    bara en reaktion på att du skrev statens pengar. I mina ögon är det skattebetalarnas pengar som vi lägger i en gemensam pott för att finansiera stödsystem för medborgarna. Det är inte statens pengar utan våra pengar som vi ger till staten för att fördelas ut på olika tjänster som vi medborgare tar del av i olika perioder under vårt liv.

    • 2010/10/20 kl. 12:13

      För mig är vi medborgare staten. Som du säger så är det våra pengar som skapar staten och det är våra röster som bestämmer hur den ska styra.

      • blondie
        2010/10/20 kl. 13:49

        Vad jag lärt mig i skolbänken är att Staten är en grupp organisationer som tillsammans ska uppnå olika, för samhället, gemensamma mål. Målens omfattning varierar beroende på statens karaktär. Den moderna synen på staten grundades i då behovet av gemensamt försvar och därav behov av finansiering av denna genom skatter ökade. Utifrån detta har sedan ytterligare behov växt fram och synen på statens omfattning varierar beroende på ideologi.

        Vi, medborgarna, väljer vilka personer/partier som ska representera våra åsikter i de organisationer som i sin tur ger direktiv till övriga statliga organisationer.

        Då vi har det partisystem som vi har är det troligt att vi inte har överensstämmande åsikter i alla frågor som det parti vi röstar på.

        Gällande föräldraförsäkringen så är merparten av svenska folket mot en ökad reglering av detta (baserat på de opinionsundersökningar som gjordes inför valet).

        Att jag reagerar på uttrycket ”statens pengar” har att göra med att jag upplever det som att våra politiska partier har en förkärlek för att använda våra skattemedel som ett maktmedel för att återigen få komma till makten, snarare än för att erbjuda de tjänster som majoriteten av svenska folket eftersträvar.

  16. 2010/10/20 kl. 12:31

    @Nina: ”Ni får gärna resa. Men inte menar ni väl att staten ska bekosta era långresor? Jag tycker statens pengar ska gå til att uppmuntra ett modernt jämlikt samhälle”

    Jag förstår inte. På vilket sätt skulle staten bekosta våra långresor? Jag anser inte att ditt resonemang håller. Det är väl upp till varje familj att fördela föräldrardagarna på det sättet som passar dem bäst? Man har 8 år på sig att ta ut sina dagar. Jag tar för givet att mina föräldrardagar får användas i syftet att ta hand om mina barn oavsett om jag gör det i Stockholm, Växjö eller i Västindien. ”Bekostar staten” vår eventuella långresa bara för att vi som familj väljer att vara tillsammans allihopa under en låntg tid på annan ort?

    Staten bekostar just nu mitt bloggande eftersom jag gör det på min föräldrardag. Staten har även idag bekostat umgänge med två vänner eftersom även detta gjordes idag på en dag där jag tar ut föräldrardag.

  1. 2010/10/20 kl. 9:55
  2. 2010/10/20 kl. 12:22
  3. 2010/10/20 kl. 12:36

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s